Entreprenöriella förhållningssätt - – en studie av policytexter avseende utbildning till entreprenörskap

Abstract

Syfte Syftet med studien är att kritiskt analysera hur ”utbildning till entreprenörskap” talas om, vilket samhälle som konstrueras, samt hur eleven konstrueras som subjekt i samband med den svenska gymnasiereformen som antogs av riksdagen 2009. Syftet ligger till grund för följande frågor:

• Vilka diskurser artikuleras i talet om utbildning till entreprenörskap? • Vilket samhälle konstrueras inom ramen för dessa diskurser? • Hur konstrueras eleven som subjekt inom ramen för dessa diskurser? • I vilken relation står diskurserna i den nutida gymnasiereformen till 1990-talets svenska skolreform?

Teori och metod Studien tar sina teoretiska och metodlogiska utgångspunkter i den kritiska diskursanalysen. Ett foucauldianskt perspektiv ligger till grund för förståelsen av diskurs och subjekt i relation till koncepten regementalitet och hegemoniska diskurser. Studien empiriska material utgörs av policydokument. Analysen har utförts enligt Faircloughs modell i tre steg och urskiljer (1) termer som används i relation till entreprenörskap på textnivån (2) diskurser som artikuleras i texterna samt (3) huruvida den rådande diskursordningen upprätthålls eller omstruktureras. Analysen kopplar även till den historiska och politiska kontexten.

Resultat Resultatet visar att den sociala medborgarfostransdiskursen preciseras till den ekonomiska marknadsmässiga diskursen i talet om utbildning till entreprenörskap. Entreprenörskap uttrycks som huvudsakligen ett förhållningssätt och möjliga subjektspositioner är entreprenören och icke-entreprenören där skillnaden ligger i den aktiva viljan att inkludera sig på (arbets)marknaden. Utbildningen motiveras mot bakgrund av ett föränderligt samhälle som beskrivs i marknadsekonomiska termer. Entreprenöriella kompetenser som ansvar och kreativitet får sin betydelse i relation till detta samhälle; det entreprenöriella subjektet är ansvarigt för sin inkludering på arbetsmarknaden och åläggs att vara kreativ i produktiv bemärkelse. Detta skiljer sig från den solidariska respektive gränsöverskridande bemärkelse som skrivs fram i relation till talet om medborgarbildning i SOU 1992:94.