Från pedagogers horisont. Ett lärarperspektiv på arbetet med utagerande barn

Abstract

Syfte Det övergripande syftet med denna studie är att synliggöra pedagogers livsvärld i relation till fenomenen hur pedagoger hanterar utmaningen med utagerande barn i sin grupp samt hur pedagogers erfarenhetsbaserade lärande tar sig uttryck i arbetet med utagerande barn. Studien söker svar på följande frågor: • Vilka faktorer kan leda fram till en vändning i arbetet med utagerande barn? • Vad är det som medverkar till att pedagoger utvidgar sin handlingsrepertoar i arbetet med utagerande barn? • Vilka strategier och pedagogiska redskap upplever pedagogerna bidrar till att utveckla förmågan till samspel hos barn med utagerande beteende?

Metod Studien tar sin ansats ur livsvärldsfenomenologin. Livsvärlden kan beskrivas som den värld i vilken vi lever och är involverade i. Människans livsvärld synliggörs genom dess handlingar och vardagsliv. Livsvärlden uppstår, med andra ord, när människan möter världen. Detta sker i en bestämd social och kulturell situation där man även bär med sig tidigare erfarenheter, vilka utgör en ram för hur vi erfar nya fenomen. För att söka svaren på studiens forskningsfrågor har reflexiva intervjuer använts. Intervjuerna hade karaktären av ett öppet samtal och hölls med pedagoger som har upplevt en kaosliknande situation kopplad till utagerande barn i gruppen. Studien bygger på sex samtal med pedagoger som är verksamma i förskola och skola. Samtalen utgick från pedagogers upplevelser av kaos i samband med utagerande barn. Samtalen handlade vidare om hur pedagogerna hanterade situationer som uppstått för att nå ett någorlunda funktionellt arbete med utagerande barn i gruppen.

Resultat Tolkningen av intervjuerna visar på att för att nå en någorlunda fungerande situation i arbetet med utagerande barn, verkar pedagoger följa en bestämd väg. Denna ”väg” består i sin tur av fem områden, vilka är: upplevelsen och konsekvenserna av kaos, känslor som drivkraft, betydelsen av pedagogers attityd, vägen mot de pedagogiska redskapen och pedagogiska redskap. Det framstår som att det är en förutsättning att uppleva kaos och dess konsekvenser för att börja söka nya vägar och på så sätt nå en vändning. Att erfara olika känslor såsom rädsla, förvirring och utmattning verkar också vara ”ett måste” för att gå vidare och söka nya redskap. För att hitta nya vägar krävs dock en särskild attityd. Resultatet visar på att det är nödvändigt att pedagoger har en inställning som förmedlar att ”det här ska vi lösa” och att man som pedagog reflekterar över kaossituationer som har uppstått, vilket i sin tur leder till att en fysisk reaktion övergår till en mental process. De pedagoger som deltagit i studien har arbetar efter två långsiktiga strategier. Den ena strategin handlar om att anpassa verksamheten efter alla barn. Den andra strategin utgörs av ett synsätt där man som pedagog anser att det är nödvändigt att förändra och anpassa sitt eget bemötande i förhållande till barns olikheter.