”Jag fick en plan” Fyra före detta institutionsplacerade ungdomar om upplevelsen av att ha ”lyckats”

Abstract

Institutionsvård av barn och ungdomar är en omdiskuterad vårdform, inte minst på grund av den bristfälliga uppföljning av dess resultat som anses föreligga. Bristfällig både till sin mängd och till sin utformning, det finns inte mycket och det som finns är huvudsakligen från en utifrån perspektiv. Denna undersökning syftar till att göra en uppföljning av ungdomar utifrån deras eget perspektiv på sin förändring. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer och inriktar sig mot ”lyckade” ungdomar, ungdomar som haft en positiv utveckling och utgår därför ifrån följande frågeställningar: • Vad är det ungdomarna säger har hjälpt dem till förändring mot att ”lyckas” och att inte längre vara föremål för institutionsbehandling?

• Hur kan olika teorier och begrepp kring hur förändring äger rum användas för att förstå det ungdomarna säger? Den insamlade empirin har i resultatet tematiserats i elva olika faktorer som ungdomarna upplever som viktiga och som getts namn utifrån ungdomarnas egna ord: ’”Brydde sig” och ”lyssnar”’, Ny miljö, Eftervård, ”Jag kan”, (Flick)Vännens ultimatum, Hot om förlust, Familjearbete, Samtal, ”Trött på det”, ”Upplevelser som fick en att tänka till” och Manliga förebilder. Slutsatserna är att dessa faktorer är relaterade till de olika ungdomarnas individuella behov och dessa behov har till största delen handlat om ett behov av viktiga relationer och hjälp att hantera dessa.