Hörselbesvär och tinnitus hos förskolepersonal

Abstract

De senaste åren har ett flertal omstruktureringar gjorts inom förskoleverksamheten, framförallt på grund av besparingskrav. Detta har inneburit att barngrupperna har successivt ökat från i genomsnitt 15-16 barn i varje grupp för cirka tio år sedan, till nu i snitt 18-20 barn i varje grupp. De senaste åren har noterats ett ökat antal påpekanden från personalen om tinnitus samt subjektiv hörselnedsättning. Önskemål har kommit från ett flertal förskolor om undersökningar och bullermätningar i arbetsmiljön. Den förmodat ökade bullernivån har även diskuterats i samband med personalens ökade sjukskrivningsfrekvens de senaste åren. Syfte: Att identifiera hörselnedsättning (HNS) samt tinnitus och att mäta bullerexponering hos förskolepersonal. Undersökt grupp och metod: 26 kvinnliga samt en manlig anställda vid 13 olika förskoleverksamheter i en stadsdel i Göteborg undersöktes avseende hörselbesvär med frågeformulär, samt otoskopi och audiometri genomfördes. På 5 förskolor utfördes bullerdosimetri under 8 timmar vid 2 skilda tillfällen (Larson & Davies 706, max-, topp- och Leq-värden samplades varje minut). Enligt önskemål från ansvarig enhetschef utfördes även kontrollmätningar vid 2 tillfällen på en av förskolorna 7 månader efter de första mätningarna. Resultat/Diskussion: I de förskolor som utförde bullermätningar noterades generellt höga nivåer buller såväl gällande ekvivalent ljudnivå som avseende impulstoppvärden. Impulstoppvärden över 140 dB(C) noterades i tre av förskolorna, vilket är klart över rekommenderade värden. Av de 8 personer som utförde audiometri samt ifyllde hörselanamnes angav tre personer subjektiva besvär av kontinuerligt buller på arbetsplatsen, 4 personer upplevde subjektiva hörselbesvär och av dessa hade 3 besvär av tinnitus. Ingen hade konstaterad hörselnedsättning (HNS) enligt audiogram. När det gäller ekvivalent ljudnivå ligger uppmätta värden inom 69,4-82,7 dB(A), vilket är acceptabelt men ändock något högt. Enligt Socialstyrelsens råd om buller kan temporär HNS uppkomma vid en ekvivalent ljudnivå om 75 dB(A) efter flera timmars exponering. Permanent HNS kan uppkomma omedelbart efter enstaka toppar av impulsljud om mer än 140 dB(C). Även kortvariga ljud (<1sek) med nivåer över 115 dB(A) kan ge permanent HNS. Efter flera års exponering för kontinuerligt buller över 85 dB(A) mer än åtta timmar per dag, mätt som ekvivalentnivå, föreligger risk för hörselskada. Vid nivåer under 75 dB(A) ekvivalentnivå är risken för bestående HNS minimal. Med tanke på att förskolor är en plats där de flesta är i åldern 1-6 år och att barn i den åldern är känsligare för buller än vuxna, bör bullernivåerna ligga inom rekommendationernas nedre intervall. Önskvärt vore om bullernivån ej översteg 75 dB(A) ekvivalent ljudnivå, och att impulsljud över 115 dB ej förekom. Slutsats: Hörselbesvär var vanligt förekommande hos de undersökta förskoleanställda. Bullerexponering över rekommenderade värden förekom i tre av fem förskolor.

Referens Socialstyrelsens författningssamling 1996:7. Buller inomhus och höga ljudnivåer. Allmänna råd.