Tidig och samordnad rehabilitering?: Hur fungerar den lagstadgade rehabiliteringsprocessen

Abstract

Aktuell studie hade till syfte att undersöka fördröjningarna i rehabiliteringsprocessen vid sjukskrivning samt jämföra dessa med lagstadgade tidsmålen för arbetsgivares och försäkringskassan åtgärder. Samtidigt gjordes en jämförelse gentemot de politiskt beslutade målen för väntetider inom vården i Sörmlands läns landsting. Tidigare studier har visat en avsevärd försening av rehabiliteringsutredningar hos arbetsgivaren och rehabiliteringsplanering från Försäkringskassan. Studien utfördes vid en företagshälsovård som enkätundersökning till patienter vid besökstillfället varit sjukskrivna mer än 3 månader. Uppgifterna i enkäterna kompletterades sedan med journaluppgifter. Resultaten påvisade en avsevärd fördröjning av utförda rehabiliteringsåtgärder. Endast för en fjärdedel av patienterna hade rehabiliteringsutredning utförts av arbetsgivaren inom 60 dagar, hos en lika stor andel hade den inte utförts alls. För övriga var utredningarna avsevärt fördröjda och i medeltal utförda efter 223 dagar, mätt från första sjukskrivningsdagen. Detta kan jämföras med lagstadgade 30 dagar för genomförande och 60 dagar till insändande till Försäkringskassan. Rehabiliteringsplan var gjord för hälften av patienterna men endast i undantagsfall inom 90 dagar. Medeltiden för genomförande av plan var 328 dagar vilket kan jämföras med lagstadgade 90 dagar. Avstämningsmöte var utfört i 60 % av fallen efter i genomsnitt 328 dagar vilket kan jämföras med lagstadgade 75 dagar. Sjukvårdande åtgärder genomfördes oftast inom önskad tidsrymd. Besök till specialistläkare gjordes inom i medeltal 88 dagar vilket kan jämföras med att vårdgarantins krav om 90 dagar. Väntetid på kontakt med beteendevetare var 22 dagar och på sjukgymnast 38 dagar. Ingen formellt beslutad vårdgaranti finns för dessa åtgärder men kontakt med vårdcentral ska vara etablerad inom en månad. Väntetiden på övriga utredningar, vanligen röntgenundersökningar dominerade, var 32 dagar, vilket ska jämföras med kravet på att mer avancerade undersökningar skall vara utförda inom tre månader.

Slutsatserna blir att sjukvårdens insatser ej skapade större fördröjning och i stort sett följde de politiskt uppsatta tidsramarna. Däremot uppfylldes ej alls tidskraven för rehabiliteringsutredning, rehabiliteringsplan och avstämningsmöte vilket orsakade uttalade förseningar i rehabiliteringsprocessen.