Hemorrhagisk rhinit hos flamlödare exponerade för vätefluorider

Abstract

I detta projekt har en tvärsnittsstudie gjorts av flamlödare som på sin arbetsplats utsättes för vätefluorid och där många drabbats av näsblödningar. Detta trots att i lokalen uppmätta nivåer av vätefluorid låg under nuvarande svenska takgränsvärde 1,7 mg/m3.

Vätefluorid är en starkt irriterande gas som kan ge skador via hud och luftvägar. Ungefär 2,5 % hudexponering av vätefluorid kan vara dödlig på grund av hyperkalemi och/eller hypocalcemi som båda kan ge svår hjärtrytmrubbning. Inhalation av vätefluorid kan ge skadlig lungpåverkan, i värsta fall lungödem (1,2).

Syftet med projektet var att försöka förstå varför symtomen med näsblod uppstod.

Undersökt grupp var personal på den aktuella arbetsplatsen. Samtliga 31 lödarbetare och 23 kontroller besvarade ett frågeformulär om olika luftvägssymtom. Tjugoåtta av 31 flamlödare genomgick en klinisk undersökning.

Använda metoder var enkät, luftmätningar och läkarundersökning.

Studien påvisade signifikant högre frekvens av näsblödningar på den aktuella arbetsplatsen jämfört med en referensgrupp med andra uppgifter på samma företag. Vi fann ingen annan förklaring till näsblödningarna än att de var orsakade av vätefluorid. Detta trots att samtliga mätresultat påvisade nivåer under det svenska takgränsvärdet (TGV). Det fanns en skillnad i luftkoncentrationerna av vätefluorid beroende på om dessa genomfördes under vinter- eller sommartid. Under sommaren var nivåerna lägre än under vintern, troligen beroende det på att ventilationen var bättre då fönster och dörrar öppnades.

Många personer med näsblödning uppgav att symtomen mestadels försvann när de inte var i tjänst, särskilt vid längre sammanhängande ledighet. Därför drar vi slutsatsen att ventilationen på arbetsplatsen var för dålig men även att takgränsvärdet för vätefluorider i dag är för högt (1,7 mg/m3), eftersom symtom kunde uppkomma trots att exponeringen låg under det svenska takgränsvärdet.