Självskattningstest - ett verktyg för att mäta graden av utmattning

Abstract

Undersökningen är ett pilotprojekt med syfte att konstruera och utprova ett enkelt självskattningstest som hjälpmedel för att bedöma allvarlighetsgraden av Utmattningssyndrom. Studien inkluderade 25 konsekutiva patienter som sökte på primärvårdsmottagning eller företagshälsovård i Landstinget Jönköping. Den undersökta gruppen bestod av 22 kvinnor och 3 män i arbetsför ålder. Självskattningstesten belyser kognitiva, affektiva samt somatiska symtom som graderas efter frekvens eller styrka. Sista frågan mäter individens totala livskvalitet enligt en VAS-skala (Visuell Analog Skattningsskala). Några frågor valdes för att matcha MADRS-S som är ett validerat instrument. De mest utmärkande symtomen hos patienterna var mental och/eller kroppslig uttröttning, bristande koncentrationsförmåga samt olika fysiska besvär. Nedsatt sexlust var också en faktor med högt utfall. Livskvaliteten skattades generellt lågt i gruppen. En sambandsanalys utfördes avseende samvariationen till MADRS-S samt till vårdgivarens kliniska bedömning. Självskattningstesten visade ett positivt samband med MADRS-S (r=0,66). Den kliniska bedömningen hade lägre korrelationsfaktor till såväl den konstruerade självskattningstesten (r=0,24) som till MADRS-S (r=0,30). Efter att ha exkluderat några frågor bl.a. avseende symtom som inte ingår i diagnostiken för Utmattningssyndrom fann man en marginellt högre korrelation till den kliniska bedömningen (r=0,26). Pilotprojektet pekar på att Självskattningstesten kan vara ett komplement till den kliniska bedömningen. Upprepade mätningar, som visar förändring över tid kan ge vägledning i rehabiliteringsprocessen och vara till stöd vid beskrivningen av funktionsnedsättningen i sjukskrivningsunderlaget. Testen upplevdes som lätt att fylla i och det är troligt att Självskattningstesten är tidsbesparande och till god hjälp i den kliniska vardagen.