Arbetsmiljöns inverkan på gymnasieelevers mående – jämförelse av praktiska och teoretiska gymnasieprogram

Abstract

Allt fler riksomfattande rapporter gör gällande att svenska skolelevers hälsa har försämrats de senaste åren både avseende psykiskt och fysiskt mående. Enligt en del forskare beror detta på en allt mer inaktiv livsstil med utökad tid för stillasittande arbete samt neddragen tid för skolgymnastik. Syftet med denna epidemiologiska tvärsnittsstudie var att få kunskap om gymnasieelevers mående på praktiska och teoretiska program och för att definiera en eventuell skillnad i arbetsmiljö samt självskattad psykisk och fysisk hälsa mellan de olika programmen. Sammanlagt 87 elever från 4 olika klasser undersöktes med svarsfrekvensen 69% (60 elever). Totalt gick 40 elever på praktiskt program (bygg- och fordonstekniskt program) och 47 elever gick på teoretiskt program (samhälls- och naturvetenskapligt program). Samtliga elever erhöll en enkät där frågor kring arbetsmiljö samt psykisk och fysisk hälsa skulle självskattas enligt en femgradig kategorisk skala (ordinaldata). För att korrigera för ett eventuellt könssamband inkluderades även könstillhörighet i resultatdelen. På teoretiska program var eleverna mer stressade över skolarbetet än eleverna på praktiska program (63% av eleverna på teoretiska program kände sig alltid eller ofta stressade över skolarbetet, jämfört med 17% bland elever på praktiska program). Uppdelat efter könstillhörighet sågs emellertid liknande skillnad där 69% (20/29) av flickorna i de båda programmen alltid eller ofta kände sig stressade över skolarbetet jämfört med 13% (4/31) bland pojkarna. Flickorna i studien rapporterade genomgående ett sämre psykiskt mående än pojkarna vilket överensstämmer med tidigare studier. Avseende fysisk hälsa framkom endast mindre skillnader mellan program och kön. En väntad könsskillnad noterades i frekvensen av magont vilket sannolikt kan härledas till mensvärk. Värk i nacke, rygg och axlar var något vanligare bland elever på teoretiska program och då hos flickor i synnerhet.

På teoretiska program och hos flickor i allmänhet upplevde man således en mer stressig arbetsmiljö jämfört med elever på praktiska program och pojkar i synnerhet. Psykisk ohälsa var vanligare bland elever på teoretiska program, men då majoriteten på dessa program var flickor vilka i allmänhet oftare drabbas av psykisk ohälsa, kan inga långtgående slutsatser dras. Den höga andelen flickor bland elever på undersökta teoretiska program och pojkar på undersökta praktiska program, försvårar ett generaliserbart samband mellan arbetsmiljö, programtillhörighet och ohälsa. Genom att under längre tid studera gymnasieklasser med jämnare könsfördelning skulle man nå en tydligare konklusion.