Undersökning av krisberedskap i en högriskverksamhet

Abstract

Detta projekt har undersökt hur krisledningsgruppen på Såtenäs flygflottilj kan bibehålla hög incidentberedskap och krisstödskompetens trots få verkliga incidenter. Mer konkret har de förhållande som påverkar gruppens medlemmar i upplevd förmåga att lösa sin uppgift granskats för att kunna ge förslag på förbättringar. Skaraborgs flygflottilj, F7, är en av Försvarsmaktens fyra kvarvarande flygflottiljer. Flottiljen ansvarar för daglig flygverksamhet inklusive utbildning av stridspiloter och internationella flygtransporter. Verksamheten betraktas som en högriskverksamhet där konsekvenserna av ett fel eller misstag kan få katastrofala följder. Chefen för flygflottiljen har därför tillsatt en krisledningsgrupp som har till uppgift att ge krisstöd vid extraordinära händelser. Gruppen är tänkt att bemannas av fyra personer, men sedan ett år tillbaka är den fjärde platsen i gruppen vakant Semistrukturerade, individuella, timmeslånga intervjuer med gruppens nuvarande medlemmar utifrån en intervjuguide har utförts. Dessutom har en granskning av beskrivna rutiner, instruktioner och andra styrande dokument på F7 och på andra flottiljer genomförts. I analysen av intervjumaterialet har nya meningsbärande kategorier identifierats och ställts mot de i dokumentgranskningen viktigaste instruktionerna. De viktigaste resultaten av analysen visar att det råder oklarheter om vilka individuella kompetenser som gruppens medlemmar behöver för att lösa gruppens uppgift – hur kan man ersätta varandra i händelse av kris? Gruppen är inte heller fullt bemannad och reserver saknas, vilket upplevs som en svaghet. Någon tydlig struktur för hur/hur ofta övningar ska genomföras och utvärderas saknas. En önskan om ett närmare, mer regelbundet samarbete med flottiljledningen uttrycktes också tydligt. Utifrån analysen ges slutligen flera förslag på förbättringar som kan bidra till ökad incidentberedskap hos gruppen. De viktigaste förslagen är bl.a. att en kravspecifikation på gruppens kompetens formuleras, där kompetenserna kan berika och ersätta varandra. Ordinarie ersättare till gruppmedlemmarna bör utses och gruppens planering ska vara känd och accepterad av flottiljledningen samt diskuteras vid regelbundna möten. En tydlig planering avseende övningar i krisledning tillsammans med strukturerade utvärderingar bör införas. Dessa bör sedan ligga till grund för ständiga förbättringar av gruppens arbetssätt.