Lungfunktion hos brandmän - en retrospektiv undersökning i Hedemora kommun

Abstract

Rök från bränder innehåller många giftiga gaser och partiklar, som kan tänkas påverka lungfunktionen. Brandmän misstänks i ett flertal undersökningar ha en ökad risk för nedsättning av lungfunktionen. I en litteratursammanställning från Amerikanska lungläkarsällskapets har man beräknat att förlusten i FEV1, utöver de 20-50 ml/år som normalt åldrande i yrkesverksam ålder orsakar, ger yrkesexponering en extra förlust i FEV1 på 7-8 ml per år. Vi har i den här rapporten sammanställt spirometriresultaten för brandmän som kontrollerats på Hedemora företagshälsovård under åren 1987 t.o.m. våren 2008. Syftet med undersökningen var att studera om brandmän har en större förlust i FEV1 än vad som motsvarar normalt åldrande, och utifrån resultatet diskutera om spirometri bör ingå i det obligatoriska testet. Totalt har vi studerat 45 fortfarande aktuella journaler. Majoriteten, 44 av 45, var män. 40 var deltidsbrandmän och 5 var heltidsbrandmän. Andel rökare var 6 av 45, ca 13 %, vilket motsvarar normalbefolkningens rökvanor. Alla brandmän utom en, med ett misstänkt patologiskt arb EKG, har under perioden godkänts för rök- och kemdykning. Någon enstaka spirometri har föranlett ytterligare utredning. Resultaten är redovisade för 32 brandmän som kontrollerats i minst fem år. Om man jämför spirometriresultaten med normalvärden, enbart, riskerar man att missa att en individ går från värden i övre normalområdet till värden i det lägre normalområdet. American College of Occupational and Enviromental Medicin (ACOEM) rekommenderar därför att man beräknar en individuell, acceptabel, nedre gräns, LNL (Longitudinal Lower Limit of Normal). Vi har i den här utvärderingen använt oss av LNL enligt metod 2, som gäller oavsett från vilken nivå individen startar. Enlig denna metod är LNL = 85 % * ursprungsvärdet – (förväntat värde vid första undersökning – förväntat vid uppföljningstillfället). Vi finner att om man på vår grupp enbart använder sig av referensvärden enligt ERS, Quanjer, vid bedömning av spirometrierna, kan alla brandmän i vårt material godkännas. Med Hedenströms referensvärden skulle 2 av 32 brandmän ha underkänts. Om man däremot använder sig av metod 2 enligt ACOEM, uppvisar 6 av 32 brandmän i vårt material patologisk sänkning av lungfunktionen.

Med reservation för att vårt material är litet, verkar det vara så att många brandmän har en större förlust i FEV1 än vad som motsvarar normalt åldrande. Spirometri förefaller således vara en värdefull undersökning av brandmän. Särskilt viktig är den kanske på brandmän som inte klarar konditionstestet? Detta bör bli föremål för en större studie. Det vore också intressant att studera lungfunktionen hos pensionerade, före detta brandmän. Spirometri borde rimligen vara obligatorisk vid kontroll av brandmän, inte bara för att våra statistiskt osäkra resultat talar för det, utan för att brandmannayrket är en riskfaktor för sänkt lungfunktion, vilket lätt kan komma i skymundan av den här gruppens ofta imponerande resultat vid konditionstest. Vidare bör spirometrin bedömas i enl med den av ACOEM rekommenderade metoden LNL 1 eller 2, eftersom man annars, så länge värdena fortfarande befinner sig inom normalområdet, riskerar att inte observera när lungfunktionen sjunker måttligt men ändå alltför snabbt.