Kommunikativa strategier och genrer. Hur meningsutrymme utvecklas och kommuniceras mellan barnen i en förskoleklass

Abstract

Syfte Syftet var att studera hur meningsutrymme utvecklades och kommunicerades i förhandlingssituationer mellan barnen i en förskoleklass. För att belysa det ställdes frågor om vilka kommunikativa strategier och genrer som kom till uttryck när barnen skapade sig och tilldelades meningsutrymme i interaktion med sina kamrater. Andra frågor som ställdes var vilka kommunikativa strategier och genrer som tog överhanden samt varför dessa dominerade över andra. Metod En förskoleklass observerades med hjälp av videofilmning i situationer då barnen i första hand organiserade sin verksamhet själva. Förhandlingssituationer som för en utomstående vuxen gick att följa valdes ut i aktiviteter där barnen uttryckte sig verbalt. Urvalet gjordes även med tanke på att exemplen skulle ge så mångfasetterade perspektiv som möjligt på hur kommunikativa strategier och genrer uttrycktes. Teori Uppsatsens teoretiska perspektiv inspirerades av ett sociokulturellt perspektiv. Lave och Wengers begrepp legitimt perifert deltagande entusiasmerade i arbetet med samtalsanalyserna. Uppslag i tolkningsarbetet gav även antagandet om att språket rymmer perspektiv och att dessa ger makt. Davies och Harrés hypotes inspirerade även, om att det finns samband mellan hur positioner och meningsutrymme skapas och fördelas mellan personer som interagerar tillsammans. Tolkningsteorin motiverades av Bakhtins samtalsanalys, Potter & Wetherells diskursanalys samt Austins talaktsteori. Resultat Studien visade att de parodiska och meddelande kommunikativa genrerna dominerade i förhållande till de lekfulla och förtroliga. Dessa var de verksamma genrerna. Den lekfulla kommunikativa genren var ömtålig eftersom den låg nära och lätt omvandlades i en parodisk. Ombildningar utvecklades när barnen interagerade i lekar och deras kamrater skojade med karaktärsdrag i leken. Att förhandlingar behövdes för att komma överens var en anledning till den lekfulla genrens sårbarhet. Utmanande frågor drog till sig uppmärksamheten från förhandlingarna. När barnen växlade mellan att kommunicera med en lekfull och en meddelande genre skyddades dock den lekfulla genren. I interaktion i lekar med regler uppmanade ett barn den kamrat som bröt mot turordningen att hålla sin plats. I påhittad lek kunde den lekfulla genren likaså skyddas. En grupp bildades av dem som fokuserade intrigen i leken. Den kamrat som parodierade drag i den negligerades därför. Ett barn pendlade mellan en lekfull, meddelande och parodisk genre och kunde både vara med i leken och styra den. Genom att skoja med sig själv i en lek kunde ett annat barn undgå kamraternas krav på att hjälpa dem.