| dc.description.abstract | Sammanfattning:
I denna uppsats undersöks arbetsprocessen med en föreställning i en gymnasieklass med inriktning
teater, under vårterminen 010. Med observationsanalysen som bakgrund undersöks vilka metoder
läraren har, vilka faktorer som påverkar hennes tillvägagångssätt och vilka för- och nackdelar dessa
metoder har.
För att undersöka detta har jag gjort en deltagande observationsanalys, där jag följt
arbetsprocessen i en teaterklass under en termin.
Teaterläraren som utgör föremål för min studie utgår från metoden att låta eleverna själva få
improvisera fram sin föreställning utifrån ett valt tema. Eleverna får arbeta fritt och självständigt
med att utforma ett antal scener som sedan knyts ihop till ett sceniskt collage.
Lärarens metoder tyder på att hennes inställning till teater bottnar i reformpedagogiska idéer,
att eleverna skall lära sig genom att själva skapa, göra misstag och dra lärdomar av detta. Hon
framhåller teaterarbetets demokratiska aspekter och betonar att eleverna skall lära i sin egen takt,
utifrån sina egna förutsättningar. Läraren lägger inte fokus på att eleverna skall förmedla ett
budskap till publiken, utan anser att det viktiga är elevernas egen kunskaps- och personliga
utveckling. Lärarens idéer och teorier har många likheter både med målen i kursplanen för scenisk
gestaltning A och med de övergripande målen i skolans verksamhet.
Att improvisera fram förställningen har enligt läraren de fördelarna att eleverna känner sig
delaktiga i hela arbetsprocessen, att handlingen/ temat har med eleverna själva att göra och att
eleverna lär sig att ta eget ansvar. Metoden har dock nackdelen att det tar längre tid, att det blir
rörigt klassrumsklimat och att det kan vara svårt att hitta fogande element i föreställningen.
I uppsatsen diskuteras huruvida det fria arbetet leder till demokrati, ansvarstagande och
kreativitet eller om det fria arbetssättet istället bidrar till frustration och vantrivsel. | sv |
