Redovisning enligt IFRS

Abstract

Bakgrund och problem: År 2002 antogs EU-parlamentets och rådets förordning om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, den så kallade IAS-förordningen. För de svenska bolagen innebar detta att IFRS skulle tillämpas i noterade bolags koncernredovisningar från och med 1 januari år 2005. Redovisning enligt IFRS innebär i stort att tillgångar i större utsträckning skall värderas till verkligt värde istället för anskaffningsvärde, samt ökade krav på tilläggsupplysningar. Bolag som ingår i en koncern är självständiga juridiska enheter. Om dessa skulle tillämpa IFRS fullt ut skulle detta orsaka problem då det finns en koppling mellan redovisning och beskattning i Sverige. Därför tillämpas IFRS fullt ut endast i koncernredovisning vilket medför att olika regelverk skall tillämpas för de juridiska personer som ingår i koncernen och för koncernredovisningen. Det praktiska arbetet med att framställa en koncernredovisning enligt IFRS innebär därför att vissa justeringar måste göras av moder respektive dotterbolagens redovisningar. Detta leder fram till följande frågeställningar: • Vilka redovisningsregler tillämpas av dotterbolagen som ingår i en IFRS koncern samt varför väljs detta regelverk? • Vilka justeringar görs för att anpassa moderbolagets respektive dotterbolagens redovisningar till en redovisning enligt IFRS på koncernnivå? • Vilket tillvägagångssätt används för den interna rapporteringen inom koncernen för att anpassa redovisningen enligt IFRS på koncernnivå? Syfte: Studien syftar till att utifrån bolagets perspektiv belysa hur bolag som ingår i en noterad koncern påverkats av internationella redovisningsregler. Studien avser vidare att ge läsaren en inblick i det praktiska arbetet i att framställa en koncernredovisning enligt IFRS samt en ökad förståelse för skillnader i redovisningen i den juridiska personen och på koncernnivå. Metod: Studien har genomförts genom en intervjustudie med fem noterade koncerner. Respondenterna för intervjuerna utgjordes av personer som har det yttersta ansvaret för koncernen och framställandet av koncernredovisningen. Efter att intervjuerna genomförts analyserades informationen från dessa och jämfördes gentemot studiens referensram. Slutsatser: Studien visar att samtliga svenska dotterbolag som ingått i studien har tillämpat BFNAR 2000:2. Valet av regelverk har gjorts av olika praktiska skäl och för att dotterbolagens årsredovisningar sällan är av intresse för externa intressenter. En slutsats av studien är därför att respondenterna väljer att fokusera på att framställa koncernredovisningen. Studien har även visat att några specifika IAS-standarder ger upphov till justeringar av moder- och dotterbolagets redovisningar. Bland dessa återfinns IAS 19, IAS 38, IAS 39 samt IAS 40. En ytterligare slutsats av studien är att IAS 19 och IAS 39 är de standarder som majoriteten av respondenterna anser svårast att anpassa till koncernredovisning. Studien visar vidare att majoriteten av de tillfrågade respondenterna väljer att tillämpa rapporteringsstrategin Top Down. Slutligen konkluderas att kompetensen kring IFRS och rapportering enligt IFRS i stor utsträckning saknas i dotterbolagen.