Jag vet en vrå

Abstract

Har riten en djupare mening, ett arv vi bär med oss och känner ett undermedvetet behov av? Kan riten ge oss tröst? Vad har riten för betydelse för oss? I mitt examensarbete har jag undersökt hur vi genom riten reflekterar och knyter an till erfarenheten av att vara människa. Jag har tittat på om riten finns i vår vardag, utan att vi ser den. Kan de olika upprepande och igenkännande handlingar i ett hem ge oss den trygghet som en rit kan ge? Riten kännetecknas genom kontinuitet, igenkänning, tillhörighet och tröst. Något som jag tycker kan finnas i vardagens handlingar. Men dessa ord kännetecknar också ett textilt hantverk. Kanske kan en konstnärlig process och ett hantverk vara en rit i sig. När blir en handling en rit? Med inspiration och avstamp utifrån vardagen, hemmet och riten har jag arbetat mig fram till en installation bestående av en inklädd säng vars sängbotten är en varp. Där ett täcke likt en kropp vilar tungt. I processen och görandet av sängen förde jag med hjälp av mina stygn ett samtal med sängen och rummet. Handens närvaro i skapandet var viktigt. Genom en rituell handling kan man skapa ting, eller kanske konstverk. Ritens kännetecken; kontinuitet, igenkänning, tillhörighet och tröst blev en stor del av mitt arbete. I handsömnaden finns kontinuiteten. Handsömnad i sig är en igenkänning till textil vilket vi alla har en relation till, trösten finns i själva skapandet och att jobba i textil ger mig en känsla av tillhörighet. Jag kände hur jag på sätt och vis genomförde min egen ritual. Genom den research jag gjorde inom ämnet rit, har jag kommit fram till att jag i mitt arbete skapat och genomfört en egen rit.