”Man går inte in som en paragrafryttare, utan man är ändå en människa med känslor.” - Hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen upplever makt i relationen med den äldre.

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen upplever makt i relationen med vårdtagaren. Syftet har konkretiserats med hjälp av följande frågeställningar: • Hur upplever man som biståndshandläggare makt i mötet med vårdtagaren? • Hur hanterar biståndshandläggarna makt/maktlöshet och hur påverkar detta beslutet om bistånd? • Vad påverkar den upplevda makten hos biståndshandläggarna och vad får det för eventuella följder? För insamling av det empiriska materialet genomfördes enskilda intervjuer med åtta biståndshandläggare. Huvudresultaten visar att majoriteten av informanterna har en negativ bild av begreppet makt och att detta färgar deras resonemang kring deras egen makt som myndighetsutövare i mötet med den äldre. De tar avstånd från att de utövar makt mot vårdtagaren, de ser det mer som att de har möjlighet att påverka. Vid dessa tillfällen där biståndshandläggarna uttrycker att de använder sin makt för vårdtagaren är när denne inte vill ta emot de insatser som erbjuds trots att biståndshandläggaren ser ett behov. Här uppstår det en maktlöshet hos biståndshandläggarna som agerar genom att försöka övertala och påverka den äldre. Biståndshandläggarna kan även känna en maktlöshet kring andra faktorer, såsom ekonomiska resurser, vilket kan påverka beslutsfattandet. Även anhöriga och andra professioner kan påverka beslutet och på så sätt deras makt och handlingsutrymme som de har som gräsrotsbyråkrater. Detta kan i sin tur leda till olika konsekvenser, som till exempel att likabehandling blir svårt att uppnå. I beslutet kan även principen om självbestämmande åsidosättas vid de tillfällen då biståndshandläggarna använder sitt handlingsutrymme genom att övertala den äldre till att ta emot insatser.