Möjligheter och svårigheter - En kvalitativ studie om barnsamtal i vårdnadstvisten

Abstract

Bakgrund: När föräldrar efter skilsmässa hamnar i en vårdnadstvist, blir deras barn involverade i en vårdnadsprocess som ska leda fram till beslut kring vårdnad, boende och/eller umgänge. I barnkonventionen och föräldrabalken finns lagar och bestämmelser som reglerar barns rätt att komma till tals och att hänsyn skall tas till barnets vilja. Bedömningen ska göras med utgångspunkten att barnets bästa skall komma i främsta rummet. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka handlingsstrategier som familjerättssekreterarna använder sig av när de möter barnen i det enskilda barnsamtalet under vårdnadsutredningen. Handlingsstrategier är ett vidare begrepp än metoder, vilket innebär att vi är intresserade av att tolka även det mer personliga förhållningssättet som våra familjerättssekreterare använder i mötet med barnen. Våra frågeställningar fokuserar på de syften familjerättssekreterarna ser med barnsamtalet, vilket innehåll de ger begreppet barnets bästa samt vilka handlingsstrategier de använder i barnsamtalet. Metod: Vi har valt en kvalitativ forskningsmetod som bygger på en induktiv ansats. Tre familjerättssekreterare har intervjuats med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Resultatet presenteras till största delen genom citat, för att låta läsaren komma närmare familjerättssekreterarnas upplevelser och erfarenheter. I analysen relaterar vi materialet till tidigare forskning och litteratur om barnsamtal. För att få ytterligare perspektiv på vårt material låter vi KASAMteorin och det narrativa perspektivet av utvecklingspsykologin belysa. Resultat: Vi har kommit fram till att det är en stor utmaning att genomföra barnsamtalen i vårdnadsutredningen. Barnen befinner sig i en utsatt situation och familjerättssekreteraren skall på mycket begränsad tid tala med barnet om allvarliga saker utan att barnet känner sig belastat av det. Varje barn är för familjerättssekreteraren en unik person med unika omständigheter. Barnet ska känna delaktighet genom att få möjlighet att komma till tals, samtidigt ska barnet inte belastas med ansvar eller få negativa konsekvenser av sina uttalanden. Det framgår att barn lätt hamnar lojalitetskonflikt, vilket gör det svårt att tolka vad barnets vilja egentligen står för. Uppsatsen visar på uppdragets komplexitet. Det krävs både lyhördhet och finkänslighet i mötet med det unika barnet och stor kunskap om barn och familjerelationer i ett vidare sammanhang.