Ofrivilligt ensamma men resursstarka. En kvalitativ studie om stödgrupper för ensamkommande flyktingbarn

Abstract

Syftet med min studie är att öka kunskapen kring ensamkommande flyktingbarns psykosociala hälsa under deras första tid i Sverige, vilka behov av psykosocialt stöd de har och hur stödgrupper skulle kunna vara en ändamålsenlig metod för att tillgodose dessa behov. I sökandet efter dessa svar undersöker jag dels metoder och mål med stödgrupper för barn och ungdomar, dels ensamkommande flyktingbarns unika situation och psykosociala status under deras första tid i Sverige. Mina frågeställningar är följande; 1. Vilka behov av psykosocialt stöd har ensamkommande flyktingbarn som nya i Sverige? 2. Hur och i vilka syften arbetar man med stödgrupper för barn och ungdomar? 3. På vilka sätt kan stödgrupper tillgodose ensamkommande flyktingbarns behov av psykosocialt stöd? I min studie har jag använt mig av en kvalitativ metodstrategi och utfört tre halvstrukturerade djupintervjuer med gruppledare från projektet Barn i väntan, Barn i start i Göteborg för att hämta min empiri. Utöver intervjuerna har jag valt att göra en omfattande kartläggning av kunskapsfältet genom relevant forskning inom ämnet. Slutsatserna av min studie är först och främst att de ensamkommande ungdomarna är motståndskraftiga och resurskraftiga individer men som på grund av sin flyktingsituation och utvecklingsmässigt känsliga ålder är utsatta när de kommer till Sverige. Trots att flera får stöd från ett transnationellt nätverk har ungdomarna åtskilliga psykosociala behov som nyanlända. Min studie visar att stödgrupper skulle kunna erbjuda ett positivt sammanhang för dessa ungdomar som stärker deras resurser och erbjuder ett utrymme för dem att uttrycka sig i under kreativa och lättsamma former. Studien visar också att stödgrupper kan erbjuda ungdomarna en känsla av tillhörighet och gemenskap som kan lindra känslor av ensamhet.