Varför läsa skönlitteratur i gymnasieskolan? Hur lärare motiverar användandet av skönlitteratur i svenskundervisningen

Abstract

Syftet med min uppsats är att undersöka hur svensklärare i gymnasieskolan motiverar användandet av skönlitteratur i sin undervisning. Lärarnas motiveringar vill jag analysera utifrån Lars-Göran Malmgrens tre ämneskonceptioner för svenskämnet, samt Ingrid Mossberg Schüllerqvists teorier kring tolkningsgemenskaper för svenskämnet. Jag ställer också intervjusvaren mot Louise Rosenblatts teorier rörande läsning av skönlitteratur för att synliggöra lärarnas tankar kring demokrati- och värdegrundsarbete genom skönlitteraturen. Den huvudfråga som min undersökning grundar sig på är: Vilken roll anser lärarna att skönlitteraturen skall ha i deras undervisning? Metoden jag använt är av kvalitativ art och innefattar semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare som har olika ålder, kön och erfarenhet. Resultatet för min studie är att lärarna i stor utsträckning sällar sig till tolkningsgemenskapen kombinationsstrategier, där de kombinerar olika syften med läsningen av skönlitteratur. Det finns i lärarnas retorik om sin praktik spår av alla ämneskonceptioner som Lars- Göran Malmgren presenterar. Styrdokumentens höga abstraktionsgrad ger svensklärarna en stor frihet att själva utforma sitt ämne, vilket de också gör. Men utformningen rör sig sällan utanför dessa konceptioner som är rotade i svenskämnets historiska tradition. Näst intill alla intervjuade lärare påtalar vikten av att arbeta med demokrati- och värdegrundsfrågor genom skönlitteraturen. Jag utläser att det finns ett stöd för detta i läroplanen men att detta arbete inte konkretiseras i ämnets kursplaner. Skolan och styrdokumenten borde förtydliga denna strävan för att tillmötesgå den didaktiska forskning som föreligger kring arbete med skönlitteratur i skolan.