Traditionsförmedling inom Sikhismen i Diasporisk Kontext

Abstract

Syftet med denna uppsats är att beskriva en sikhisk grupps strävan att tradera sin religion och kultur i en diasporisk kontext med inriktning mot hur detta sker med avseende på barn och ungdomar. Frågeställningen är formulerad i två huvudfrågor: Hur framställer några sikher i diasporan strategier för sikhisk traditionsförmedling särskilt i relation till barn och ungdomar i en sikhisk religiös sammanslutning, och Hur försöker den sikhiska gruppen samspela med den nya omgivningen? Studien är genomförd ur ett etnografiskt perspektiv med deltagande observationer och etnografiska intervjuer som metod. Materialet består av nio intervjuer med sammanlagt sju informanter och av egna observationsanteckningar. Resultatet redovisas under åtta tematiska rubriker och visar att sikherna främst använder sig av sitt tempel, Gurdwaran som medel för traditionsförmedling. Den fungerar som ett kulturcentrum för den sikhiska gruppen. Vidare fungerar hemmet som ett centrum för traditionsförmedling, men även de sikhiska ungdomarnas eget sökande efter sina rötter och sin identitet skapar en viss traditionsförmedling mellan medier och ungdomarna. Ytterligare kan man säga att sikherna lägger stor vikt vi att snabbt anpassa sig till de nya omständigheterna och kommer på så sätt fort in i det svenska samhället. Man samverkar med skolan och tillåter sina barn att gifta sig med svenskar oavsett religion, även om de äldre helt ser att man gifter sig med någon från Punjab. Studiens bidrar till en ökad förståelse för en minoritet i Sverige och hur traditioner förmedlas inom i sikhisk grupp med avseende mot barn och ungdom, såsom LPO94 uttrycker, så skall skolan ”utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”.