dc.description.abstract | Bakgrund och syfte
Syftet med vår studie var att synliggöra hur och varför pedagoger i de tidiga skolåren, förskoleklass till skolår
två, använde sig av musik som ett redskap i arbetet med tal-, läs- och skrivutveckling. Anledningen till att vi
ville ta reda på detta var att vi i vår lärarutbildning läst både musik samt språkutveckling och fått en viss inblick i
hur dessa ämnen kan integreras. Utifrån detta ville vi fördjupa vår kunskap om integrering av musik och språk.
Frågeställning:
Hur och varför använder sig pedagoger av musik som ett redskap i språkutveckling?
Metod
Studien är av kvalitativ karaktär med inriktning på ett fenomenografiskt angreppssätt. Vår ambition var att finna
en variation av uppfattningar hos pedagoger. Genom tio öppna ostrukturerade intervjuer med elva respondenter
var vår strävan att ta reda på hur och varför pedagogerna arbetade med musik som ett redskap i elevers
språkutveckling. Vi ställde också frågor som särskilt rörde elever med svenska som andraspråk samt elever i
språksvårigheter. När vi skrev intervjufrågorna samt diskuterade vårt material utgick vi ifrån tidigare forskning
samt annan relevant litteratur i ämnet.
Resultat
Pedagogerna som vi intervjuade arbetade med musik för att främja elevernas språkutveckling på olika sätt. Ett
arbetssätt var att skriva låtar med eleverna. Andra var att sjunga, göra framträdanden, rimma, ramsa och
språkleka samt lyssna på musik. Enligt pedagogerna gav dessa musikaktiviteter bland annat eleverna goda
möjligheter att lära sig nya ord, öva upp en fonologisk medvetenhet, stärka sitt självförtroende, samt få ett skriv-
och läsintresse. I studien beskrivs en mängd arbetssätt och tankar kring hur pedagoger kan arbeta med musik
som ett redskap i elevers tal-, läs- och skrivutveckling. Vår studie är relevant för utbildningsvetenskapen då den
presenterar arbetssätt och argument till pedagogiskt arbete med musik och språkutveckling. | sv |