Läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi?

Abstract

Sammanfattning: Det här arbetet handlar om läs- och skrivsvårigheter, dyslexi och åtgärder. Syftet med arbetet är att ta reda på skillnaderna mellan begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter, om det finns en sådan, eller annat samband som i så fall påverkar elevernas situation. De elever med svårigheter som behöver stöd och hjälp måste få det. Frågan blir vad för slags hjälp de behöver och hur den ser ut beroende på vilket begrepp som används för att beskriva elevens problematik. För att hitta svar på frågeställningarna blev i första hand en litteraturstudie ofrånkomlig. De svar som framkom räckte ändå inte till för att besvara frågorna fullt ut, utan det behövdes även kompletterande intervjuer med ett antal pedagoger. Under intervjuerna, som spelades in med hjälp av en bandspelare, framkom hur pedagogerna såg på begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. De beskrev hur de jobbar med de elever som har dessa svårigheter.

Resultatet av litteraturstudien samt de kvalitativa intervjuerna gav blandade svar på frågeställningarna. Det fanns ändå några punkter som var gemensamma och gav viktig information. Både litteraturen och pedagogerna beskriver dyslexi som en typ av läs- och skrivsvårigheter. De kan även kallas specifika läs- och skrivsvårigheter som inte går att träna bort. Dyslexi är inget eleven kan rå för och det klassas som en funktionsnedsättning. För att med full säkerhet säga att någon har dyslexi krävs en utredning. Pedagogerna var dock försiktiga med att säga att utredningar skulle startas för de elever som misstänks ha svårigheter. De ville hellre anta en avvaktande attityd till problemen och använda begreppet skolomogen. Lärare och ansvariga pedagoger måste hitta balansgången mellan vilka elever som behöver utredas och vilka som faktiskt bara är lite skolomogna och bara behöver lite längre inlärningstid. Dessutom måste vi känna till vad det innebär om en elev har en diagnos som säger dyslexi.