Modersmålsundervisning: vision och verklighet. En studie av sju lärare i persiska och bosniska i två västsvenska kommuner

Abstract

Frågeställningar:

1. Hur ser modersmålslärarnas arbetsvillkor ut och på vilket sätt skapar de språkliga miljöer som gynnar barnens lärande?

. På vilket sätt förankrar modersmålslärarna läroplanen i sitt arbete?

3. Vilka dilemman och hinder finns det för att uppnå målen?

4. Vilken betydelse har modersmålsundervisningen för identitetsskapandet?

Metod: Vår undersökning bygger på kvalitativa metoder i form av intervjuer och observationer.

Resultat: Vår undersökning visar att modersmålslärarnas arbetsvillkor inte har förändrats jämfört med tidigare undersökningar dvs. de ambulerar mellan olika skolor vilket kortar deras planeringstid och ger försämrad undervisningskvalitet, enligt modersmålslärarna själva. Modersmålslärarna individanpassar undervisningen i och med att det finns olika åldrar och kunskapsnivåer i elevgrupperna. Lärarna tycker att föräldrars samverkan och hemmiljön spelar stor roll i elevernas modersmålsutveckling. Det påvisades bättre resultat hos elever som hade familjer som brydde sig om barnets modersmålsutveckling. När det gäller gymnasiet skiljer sig elevernas attityder och intresse för modersmålsundervisning från grundskoleelevernas. Lärarna betonar ofta att det finns ett direkt samband mellan elevernas modersmålsinlärning och identitetsskapande. Eleverna är medvetna om att de har nytta av sin flerspråkighet i sina kommande yrkesroller.

Betydelse för läraryrket: Modersmålsundervisning har stor betydelse för barnens språk- och kunskapsutveckling. Den påverkar även elevernas identitetsskapande och deras framtidsutsikter. Samarbetet mellan modersmålslärarna och övriga lärare borde utökas så att attityden till modersmålsundervisningen kan ändras. Modersmålslärarnas kompetens och erfarenheter borde bättre tas till vara.