Sprutbyte i Göteborg? En kritisk diskursanalys av debatten om sprututbytesprogram i Göteborg

Abstract

Uppsatsens syfte är att kritiskt granska och analysera debatten om införande av sprutbyte i Göteborg med kritisk diskursanalys. Genom att använda kritisk diskursanalys var ambitionen att granska hur olika aktörer i media debatten talar om sprututbytesprogram och hur dessa konstruktioner kan öka förståelsen av fenomenet sprututbytesprogram. Uppsatsens delfrågor var: Vilka aktörer deltar i debatten, hur framställs sprututbytesverksamheten och dess användare? Vilka argument används? Vilka övergripande diskurser kring SBP kan vi identifiera i argumentationen? Hur förs den diskursiva kampen i debatten om sprutbyte? Det empiriska materialet utgjordes huvudsakligen av artiklar i lokal dags- och kvällspress samt intervjuer. Som teori och metod har kritisk diskursanalys använts. Utgångspunkten var Faircloughs tredimensionella modell, bestående av text, diskursiv praktik och social praktik. Analysverktyg som användes var interdiskursivitet, intertextualitet, genre, transivitet och modalitet. Studiens resultat visar dels att politiker och läkare är de huvudsakliga aktörerna i debatten. Frånvarande i debatten är sprututbytesprogrammets tilltänkta ”användare” och socionomer/socialarbetare. Fem diskurser kunde urskiljas i debatten; den restriktiva diskursen, skademinimeringsdiskursen, locka, fånga och motivera diskursen, folkhälsodiskursen och en medicinsk diskurs. Den restriktiva ser vi som mer konservativ än de andra diskurserna och den som dominerar diskursordningen i Göteborg och är till skillnad från de andra diskurserna helt emot införandet av sprututbytesprogram. Den är också den som här lägst grad av interdiskursivitet och uttalar sig med högst grad av affinitet vilket vi anser hänger samman med att den har låg grad av förändringsbenägenhet och en dominant position i kampen om diskursordningen kring sprututbytesprogram i Göteborg.