dc.contributor.author | Almqvist, Anna | |
dc.date.accessioned | 2011-10-12T14:30:07Z | |
dc.date.available | 2011-10-12T14:30:07Z | |
dc.date.issued | 2011-10-12 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/27871 | |
dc.description.abstract | I detta arbete analyseras översättningar av ordlekar i skönlitteratur, och fokus ligger
på Enrique Jardiel Poncelas roman Amor se escribe sin hache, publicerad 1929.
Studien är indelad i tre analysdelar, varav den första delen behandlar neologismer,
associationer, zeugman och likheter mellan ordklasser, den andra visar tendenser i
översättningar av homonymer, medan den tredje och sista tar upp svårigheten med
att översätta ett kapitel som i sig är en enda lång ordlek och som dessutom är mycket
viktigt för bokens slutpoäng. I den sista delen diskuteras även problemet med
bokens titel, som även den är en ordlek.
Två teorier har applicerats på studien i syfte att se om de på något sätt kan hjälpa
översättare att lösa problemet med översättning av ordlekar. Bistra Alexieva talar
om ”domänkrockar” och menar att det är dessa olika krockar som ger upphov till det
komiska, vilket innebär att man som översättare måste ta hänsyn till vilka
domänkrockar som fungerar i målspråket för att lyckas med ordleken. Dirk
Delabastita sätter istället upp en punktlista som översättaren kan följa. För varje
ordlek bör man ta ställning till vilken punkt man vill och kan följa för att i största
möjliga mån bevara den ursprungliga ordleken.
Alexievas teori var till störst hjälp i den första analysdelen och slutsatsen som
kunde dras utifrån detta var att denna teori kanske framförallt fungerar som en
guidning i de fall där översättaren funderar på om det kan vara så att ordleken inte
fungerar på målspråket just för att de domäner som används inte är lämpliga.
Delabastitas punktuppställning var en stor tillgång då ett försök till generalisering
gjordes vad gäller översättning av homonymer. Av 14 exempel var det i fem fall
möjligt att behålla ordleken och i sex fall kunde delar av innehållet i dem behållas
för att skapa nya ordlekar. Detta visade på att just homonymer är lättare att
generalisera än övriga ordlekar, och mitt råd är man försöker göra dessa två val och
använda andra tillvägagångssätt endast om dessa inte fungerar.
Vad gäller det sista avsnittet utnyttjades ingen av de två teorierna. Det resultat
som framgick av analysen var att om en ordlek ska behållas genom ett helt kapitel
bör fokus ligga på en röd tråd. Man bör ställa sig frågorna: Vad har författaren för
budskap? Finns det en viss stil som ska återges? Finns det liknande ord/ordlekar i
svenskan som fungerar? I den översättning jag själv gjorde låg fokus på att hitta ord
som i så stor utsträckning som möjligt hade samma innehåll som de i originalet och
därmed kunde jag i mångt och mycket följa författarens röda tråd i originaltexten. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.relation.ispartofseries | Uppsats | sv |
dc.subject | Översättning | sv |
dc.subject | andra 27-generationen | sv |
dc.subject | Enrique Jardiel Poncela | sv |
dc.subject | ordlekar | sv |
dc.subject | homonymer | sv |
dc.title | Från h till e Översättning av ordlekar i Enrique Jardiel Poncelas roman Amor se escribe sin hache | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | HumanitiesTheology | |
dc.type.uppsok | H2 | |
dc.contributor.department | University of Gothenburg/Department of Swedish | eng |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket | swe |
dc.type.degree | Student Essay | |