Talang med livet som insats

Abstract

Sammanfattning En elev vid gymnasieskolans musikalprogram berättar för mig att hennes lärare sagt något i stil med, ” För att bli bra på scen måste man ha det, vissa kan öva och öva men det spelar ingen roll för de har inte det som krävs” Detta var uppslaget till min studie, jag vill beskriva och problematisera uppfattningen om begreppet talang bland teater- lärare, skådespelare och teaterstudenter. Min undersökning gick också ut på att ta reda på vad tidigare forskning säger om talang. Är det något medfött eller en färdighet som går att öva upp? Metoden var samtalsintervjuer av 6 stycken informanter och därefter jämförde jag svaren med de referat jag gjort av tidigare forskning. De första ve- tenskapliga slutsatserna som gjorts om talang var att individen behövde träna och vägledas av en lärare men den största anledningen till framgång var de ärvda medfödda förmågorna. Senare forskning hävdar att talangbegreppet snarare är ett socialt konstruerat fenomen som skapas i hierarkiska makstrukturer. Senare forskning visar att vägen till framgång istället är Deliberate Practice. Det innebär i korta drag, lärarledd träning och övning för att utveckla teknisk skicklighet inom det aktuella fältet i ca 10 år. Då har man störst chans att nå framgång. Intervjuerna gav svaret att visst kanske det finns någon typ av biologisk förutsättning men den är inte avgörande för karriär, att arbeta är snarare en väg att gå för att erövra talang.

Teaterpedagoger kan fundera på om de ska föra vidare den förlegade uppfattningen om talang som något man har eller inte och eleven kan hon fundera på om det är värt att grunna på om hon har det eller inte. Vidare kan eleven ställa in sig på att öva i ca 10 000 timmar och med hjälp av lärare. Därefter står hon på egna ben och bidrar med sitt strå till stacken.

1