Kan man, genom att skapa svepningar för de minsta, ställa frågor om svepning, sorg och beröring? Att väva, centimeter för centimeter, har människor ägnat sig åt i tusentals år. Av nödvändighet och lust. Även om processen då varp och inslag möts är repetitiv finns det oändliga möjligheter till variation i material och bindning. Tid och tålamod lönar sig. Vår strävan har varit att väva en serie mjuka, skimrande, unika, ja helt enkelt de vackraste filtar vi kunnat tänka oss. Under tiden har vi ställt frågor till oss själva och andra om behovet av rit och meningsbyggande sammanhang. Kan en liten, utsökt filt användas som ett taktilt språk och säga något som ord inte förmår göra i samband med förlust och sorg av ett litet barn? Människor har ofta försökt skildra livet så väl som döden genom metaforer och referenser till textil. Myterna och sagorna hjälper oss att förstå och navigera i stunder av glädje och sorg. De binder oss samman.