Är min ångest okey? En kvalitativ studie om acceptans av ångest

Abstract

I dagens samhälle kan vi både läsa och höra om olika ångestsymptom, till exempel i böcker och i media. Detta kan leda till att vi får mer kunskap om området och att det blir mer och mer accepterat att prata om ångest. I denna uppsats undersöks hur människor med ångestsymptom upplever att deras ångest accepteras i samhället idag, i vilken utsträckning de väljer att prata om detta med andra människor samt hur de då erfar det. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fyra informanter med olika former av ångestproblematik, som valdes ut genom snöbollsmetoden. De teorier som använts i analysen var stigmateorin och det dramaturgiska perspektivet, som har utvecklats av Goffman. Resultatet visade att informanterna i sina intervjuer inte enbart talade om acceptans, utan även talade om förståelse i relation till deras ångestsymptom. De identifierade också olika områden i sina liv där de upplevde olika stor förståelse och/eller acceptans för sin ångest. Människor som själva hade erfarenhet av ångest upplevdes av informanterna kunna ge det bästa stödet, då dessa personer till fullo upplevdes förstå och acceptera den ångest som informanterna erfor. Inom arbetslivet vid anställningsintervjuer, men också i andra såväl offentliga som privata sammanhang, valde flera av informanterna att inte tala om sin ångest i rädsla för hur det skulle uppfattas och tas emot. I relation till familjen fanns olika upplevelser, vissa hade förstående familjemedlemmar, andra inte. Sjukvården sågs som stöttande, men även här fanns erfarenheter av negativa bemötanden. Som en konsekvens tvingades informanterna ständigt till avvägningar om var och när det var socialt accepterat att tala om sin ångest, varför mycket energi i deras vardag gick åt till att förhålla sig till omgivningens förståelse respektive acceptans av ångesten. Resultatet visar på att en ökad kunskap om ångest i samhället skulle kunna underlätta vardagslivet för människor med ångestproblematik.