Att finna strategier för det utbredda samhällsproblemet

Abstract

Syftet med vår studie har varit att undersöka beskriva och försöka förklara hur samverkan ser ut, vilka arbetsmetoder och personliga strategier som personalen har inom kommunal verksamhet, när det gäller samhällsproblematiken våld i nära relationer. Ansatsen har varit en kvalitativ fallstudiemetod där vi jämfört två socialtjänster, en från storstadsområde samt en från landsbygdsort. Våra frågeställningar har varit följande: Hur samverkar man? Vilka arbetsmetoder finns det? Finns det likheter/olikheter hos de professionella i attityder, förhållningssätt, egna strategier och bemötande av kvinnor som utsätts för våld av närstående man.

Den här studien ville vi göra då regeringen 2007 utkom med en handlingsplan mot våld i nära relationer med 56 punkter på olika åtgärder. Vi har valt att titta närmare på hur socialtjänsten i landsbygdskommun samt storstadskommun har tillämpat tre av områdena. Vi genomförde studien med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer av 6 socionomer inom socialtjänsten och kommunalkvinnojour. Vårt teoretiska perspektiv är delar av den Institutionella organisationsteorin. Resultaten av studien visar mestadels likheter mellan socialkontoren, som till exempel att det finns en samverkan, men den kan utvecklas till det bättre. Vi ser också att med tanke på isomorfi, att socialtjänstens organisation gestaltas i samma form, vilket kan försvåra implementering av nya kunskaper och samverkans metoder i redan befintliga strukturer. Det framkommer även att erfarenhet, gott kollegialt samarbete och en bra handledning hjälper den professionella i arbetet med den våldsutsatta kvinnan. Intressant är även hur vi upptäckt att båda socialkontoren tänker och agerar efter empowerment trots att det borde använda kristeorin i stöd och hjälpfunktion med den utsatta kvinnan. Vi ser att dessa två teorier står i emot varandra, särskilt när kvinnan befinner sig i chock och bearbetningsfasen. De olikheter som vi fann var bland annat hur landsbygdskontoret tidvis upplevde sekretessen som hindrande samtidigt som storstadskontoret inte alls uppfattade den som hindrande. Storstaden var ensam om att ha en egen primär kommunal kvinnojour som ligger under socialtjänstens verksamhet. Det fanns fler våldsutsatta kvinnor med etnisk härkomst i storstaden. Kvinnofridssamordnaren på landsbygdskontoret upplevde en geografisk ensamhet som inte existerade i storstaden.