Gymnasielärarens suicidpreventiva roll – Två kuratorers och fem lärares upplevelser och erfarenheter.

Abstract

Bakgrund: Det är möjligt att förebygga suicid. Enligt den samhälleliga och vetenskapliga debatten kan skolan ses som en central och viktig arena för ett suicidpreventivt arbete. Det finns aktörer som menar att lärare kan spela en viktig roll i detta arbete och att de därför bör utbildas i suicidprevention. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur gymnasielärare och kuratorer upplever att lärarens roll inom suicidprevention bör se ut. Frågeställningarna lyder: 1) Vilka upplevelser och erfarenheter av samtal om självmord med eleverna har lärare? 2) Vilken roll och vilket ansvar gällande suicidprevention har lärare? 3) Hur upplevs och uppfattas samarbetet på skolan gällande suicidprevention? 4) Hur upplevs och uppfattas styrning (styrmedel och utbildning) gällande suicidprevention? Metod: En kvalitativ samtalsintervjuundersökning har använts för att ge insikt och djupare förståelse om respondenternas tankar, upplevelser och erfarenheter. Respondenterna består av två kuratorer och fem lärare från två olika gymnasieskolor. Resultat: Den bild jag fått fram är att lärare bör upptäcka och uppmärksamma elever som mår dåligt. Lärare bör lyssna på elever och fungera som ett bollplank. Läraren skall förmedla professionell hjälp och behandling till eleven. Inom ramen av de ämnen som de undervisar i ska de lyfta frågorna. Det finns en uppfattning att det skulle behövas och kunnas göras mer i skolan för att främja psykisk hälsa och förebygga suicid hos eleverna. Mer resurser (både mänskliga och materiella) behövs för att lyckas med detta.