Mekanismer i ett ungdomsprojekt – hur insats blir till resultat och varför

Abstract

Arbetslösa ungdomar är ett problem i dagens samhälle och kunskaperna om de projekt som finns om ungdomsprojektens innehåll, vilka deltagarna är, vilka resultat som uppnås och hur de uppnås är liten. Syftet med denna uppsats är att få en ökad förståelse för hur ett ungdomsprojekt kan påverkar en individ och se vad olika insatser kan ge för effekter och hur denna effekt uppstår hos individen. Syftet besvarades genom att finna svar på följande frågeställningar: • Vad anser de intervjuade före detta deltagare i Green Team varit betydande insatser? • Vilka effekter har dessa insatser haft på deltagarna? • Hur kan det förklaras att insatserna gett de effekter som uppstått? Kvalitativa intervjuer valdes som metod för att svara på frågeställningarna då det krävdes för att få informantens egen upplevelse av sin situation innan, under och efter Green Team. Två före detta deltagare i projektet Green Team intervjuades. För att hitta dessa informanter användes ett bekvämlighetsurval. Kritisk realism användes som vetenskapsteoretisk utgångspunkt för att undersöka informanternas upplevelser, vilket medförde en särskild intervjuteknik där intervjuaren är aktiv och tillsammans med informanten skriver ned stödord under de förbestämda rubrikerna struktur, insats, mekanism och resultat. Som en extra hjälp användes även en intervjuguide som användes som en checklista. Empirin analyserades sedan vidare ur det kritiskt realistiska perspektivet med Maslows behovsteori, ERG och KASAM. Empirin resulterade i två individuella historier, där bakgrund och erfarenheter spelar stor roll för hur projektet upplevs, vilka insatser som blir betydande, hur de påverkar individen och vilka resultat som uppstår för de olika individerna. Analysen gjordes genom att förklara dessa samband på ett teoretiskt plan. Uppsatsen visar på ett par insatser som av båda deltagarna uppfattades som betydelsefulla, men sedan gick åsikterna isär. För den ena deltagaren låg det betydande i att de insatser som gavs bekräftade hans egenvärde, medan den andre deltagaren blev mest hjälpt utav att projektet innebar ett gruppdeltagande som gav en gemenskap. Resultaten visar på att det är svårt att på förhand veta vilka mekanismer som gör att en viss individ förändras i önskad riktning och att det finns ett stort behov av individuella insatser.