Mellan stöd och kontroll Kriminalvårdares reflektioner kring kontaktmannaskapet och dess ramar.

Abstract

Den här studien belyser kontaktmannaskapet utifrån kriminalvårdarnas perspektiv, deras erfarenheter av sin yrkesroll, sitt kontaktmannaskap och kriminalvården som organisation. Studien grundas på 66 kriminalvårdares reflektioner och har analyserats med hjälp av kvalitativ dokumentanalys. Båda författarna har egna erfarenheter av kriminalvårdaryrket inklusive kontaktmannaskap och på så sätt har intresset väckts att studera detta närmare.

Uppsatsen utgår från ett interaktionistiskt synsätt, vilket innebär att människor skapar sin verklighet i samspel med varandra. Begrepp som motivationsarbete, makt, professionellt förhållningssätt, relationen mellan kontaktman och klient används tillsammans med tidigare forskning om kriminalvård och kontaktmannaskap som ett teoretiskt ramverk för att fördjupa förståelsen av resultat och analys.

I resultatet speglas kriminalvårdarnas strävan efter ett större handlingsutrymme. Organisationens ramar upplevs som alltför rigida och kriminalvårdarna uppfattar det som att ledningen saknar förståelse för deras vardagsarbete ”på golvet”. Viktiga aspekter inom kontaktmannaskapet anses vara att finna en ömsesidig respekt, att använda sin makt till fördel för klienten, samt att kunna se kritiskt på sig själva och andras handlande. Detta förhållningssätt utvecklas enligt kriminalvårdarna främst genom handledning. Det förs en diskussion kring svårigheter med den dubbla yrkesrollen mellan hjälp och kontroll. Vårt resultat visar även på kommunikationsbrist mellan en alltmer säkerhetsanpassad organisation och den humana kriminalvårdaren som önskar ett större handlingsutrymme, ökade resurser och en mer demokratiskt styrd organisation.