Att rulla med motståndet En kvalitativ studie om behandlingsassistenter och MI-metoden

Abstract

Syftet med uppsatsen är att få redogörelser från behandlingsassistenter, som gått MIutbildning via Social resursförvaltning, om deras tankar kring MI-metoden i förhållande till sitt arbete. Frågeställningar i uppsatsen: • Hur redogör behandlingsassistenterna för sina erfarenheter och kontakter med MImetoden i sitt dagliga arbete? • Hur beskriver behandlingsassistenterna sitt arbete och hur väl tycker de att metoden passar in i den lokala praktiken? • Vad tycker de om MI som metod och MI-utbildningen de fick? • Hur upplever de att MI-utbildningen följts upp, vilket stöd och engagemang känner de att de fått från sina chefer att använda MI? I uppsatsen används kvalitativ forskningsmetod. Genom sex stycken semistrukturerade intervjuer med sex olika behandlingsassistenter ges behandlingsassistenternas bild av det som frågeställningarna i denna uppsats vill klarlägga. De teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen används för att belysa på vilket sätt mänskliga respektive organisatoriska faktorer på olika sätt kan påverka om och hur behandlingsassistenterna använder MI. Den första teorin, lärandeprocessen i platåer och problemlösningsspiralen, används för att försöka komma åt och förstå behandlings assistenternas inifrån perspektiv och hur processen att börja tillämpa MI metoden ser ut inom dem. Teorier kring implementering som betonar viktiga faktorer för att en ny metod lyckosamt ska kunna implementeras i en verksamhet används också i analysen. Resultatet i uppsatsen visar att ingen av de intervjuade behandlingsassistenterna har haft något renodlat MI-samtal med en klient. De har dock använt vissa MI tekniker i sitt arbete. De anser att MI är en relevant metod för deras yrke och yrkesroll även om informanterna inte har tillämpat metoden. De upplever att deras närmsta chefer visat lite engagemang i hur de ska kunna använda MI i sitt arbete.