Hur uttrycks revisorns skadeståndsansvar i lag och praxis?

Abstract

Bakgrund och problem: Sedan millenieskiftet har flera uppmärksammade företagskonkurser ägt rum både i Sverige och utomlands, med efterföljande rättegångar där bolagens revisorer stod anklagade. Vi ville undersöka vad revisorns skadeståndsansvar innebär och om det kunde tolkas på olika sätt av olika rättsliga instanser. Därför tyckte vi att det skulle vara intressant att undersöka ämnet genom att titta både på litteratur och rättslig praxis. Vi valde några rättsfall och studerade dem utifrån hur olika rättsliga instanser dömde i fall där revisorerna fick skadeståndsanspråk. Frågeställning och syfte: Hur uttrycks revisorns skadeståndsansvar i lagstiftningen och rättspraxis? Vad kan eventuella skillnader i utfallen i olika rättsinstanser bero på? Syftet är att identifiera och beskriva de olika komponenterna i begreppet revisorns skadeståndsansvar. Arbetets underordnade syften är att beskriva hur skadeståndsansvaret definieras i svensk lagstiftning och svensk juridisk litteratur samt beskriva och diskutera olika tolkningar av revisorns skadeståndsansvar i olika rättsliga instanser i Sverige. Avgränsningar: Uppsatsen är begränsad till studier av bara svenska förhållanden och lagstiftning. Antal rättsfall som analyseras i studien är begränsat till tre fall som uppfyllde valda kriterier. Studien gör inte anspråk på att vara en juridisk studie. Lagtexterna och litteraturen granskades inte i sin helhet utan fokus låg endast på de delarna som handlar om revisorns skadeståndsansvar. Metod: Vi studerade tre svenska rättsfall som där revisorn fick ett skadeståndsanspråk från år 1996 till nutid. Urvalet av rättsfall bygger på fyra olika kriterier: (1) rättsfall där revisorn är stämd, (2) endast de fall som gick till Högsta Domstolen (3) där domen vunnit laga kraft och (4) rättsfall där uppdragsgivaren är ett aktiebolag. Vidare har rättsfallen analyserats med hjälp av kvalitativ textanalys. Resultat och slutsatser: Rättsfallen analyserades utifrån culpabedömingens principer: risken för skada, sannolika skadans storlek och möjligheten att undvika skadan. Vi jämförde även hur olika rättsinsanser bedömde revisorns oaktsamhet, bevisning av den ekonomiska skadan och adekvat orsakssamband mellan revisorns handlande och skadan. Vi fann att utfallen ibland skiljde sig åt i de olika rättsinstanserna vilket vi antar kan bero på att bevisfrågornas komplexitet gör att domstolens bedömningar blir i viss mån subjektiva. Ytterligare forklaring är att högre rättsinstanser ofta gör en mer omfattande culpabedömning och att parternas argument blir mer utvecklade och kompletta. Förslag till fortsatta studier: En liknande studie för kraschade HQ-Bank efter att fallet förr eller senare avgörs i Högsta Domstolen vore intressant. Revisorns ansvar i ett de mest uppmärksammade bolagshaverier i Sverige där alla skyller på alla är ett väldigt spännande uppsatsämne.