Diakonsamtal – En kvalitativ intervjustudie med församlingsdiakoner om samtal och socialt stöd med människor i utsatta livssituationer.

Abstract

Syftet med studien var att undersöka och beskriva vilka erfarenheter diakoner i Svenska kyrkan har i mötet med personer som upplever sig vara marginaliserade, utsatta, isolerade eller ensamma. I en kvalitativ intervjustudie med sju diakoner i församlingstjänst besvarades frågeställningar som gäller utgångspunkter och ramar för samtal och stöd, samt vilka stödformer som visat sig vara framgångsrika och vilka lärdomar som kan dras utifrån situationer då stödet tillämpats men inte haft avsedd effekt.

Resultatet visar att direkta personliga möten utgör utgångspunkterna vid samtal och stöd mellan den professionelle och besökspersonen. Förtroendet för systemets professionella aktör tar sig uttryck i tillit på individuell nivå i det personliga mötet. Utgångspunkten är också empowerment i syfte att öka besökspersonens makt och handlingsutrymme i sitt liv. Framgångsrika stödformer har visat sig samtalsstöd, socialt stöd samt samverkan med andra samhällsinstanser. Tystnadsplikten omfattar stödararbetet samt det förtroendekapital som kyrkan som organisation har. Resultatet visar även att en rollförväntan på diakonen visar sig vara orsak till situationer då stöden tillämpats men inte haft avsedd effekt. Det framkommer också att arbetshandledning i syfte att säkerställa kvalitén på det professionella stödarbetet, då diakonerna arbetar med sig själva som verktyg, är nödvändigt.

En angelägen fråga för vidare forskning är rollförväntan och hur diakonens roll kommuniceras i förhållande till besökspersonen.