”Med bakbundna armar” En kvalitativ studie om socialarbetarnas upplevelser av och sätt att hantera arbetet med hemlösa barnfamiljer i Rosengård.

Abstract

Syftet med studien Med bakbundna armar var att undersöka och beskriva hur socialarbetarna upplever och hanterar arbetet med hemlösa barnfamiljer ur en professionell och personlig synvinkel. Vi har med ansats i hermeneutiken valt att utgå från kvalitativ forskningsmetod. Vi har baserat denna studie på semistrukturerade intervjuer med 8 socialarbetare vid Individ- och Familjeomsorgen i Rosengård, Malmö. Vid analysarbetet har vi använt copingteori samt organisationsteori. Med bakgrund i empirin och således det resultat och den genomförda analysen från intervjuerna, har vi kunnat se att socialarbetarna upplever en arbetsrelaterad stress i förhållande till hög arbetsbelastning, små resurser och ett begränsat handlingsutrymme. Tidsbrist och bristande resurser påverkar deras arbete negativt och detta är något socialarbetarna försöker hantera med hjälp av olika copingstrategier. Socialarbetarna använder mycket tid till administrativa arbetsuppgifter och frågor kring strukturella problem de själva inte har möjlighet att påverka. Dessa faktorer undanröjer många gånger möjligheten att skapa en god klientrelation och utföra ett gott socialt arbete.

Dessutom har vi sett vikten av att ha ett öppet arbetsklimat, där kollegor och chefer finns att hämta professionellt stöd i. De socialarbetare vilka funnit strategier som bäst passar deras personlighet för att hantera upplevelserna i arbetet med hemlösa barnfamiljer är de som upplever lägre stressnivå. Vi har även kunnat se att det är svårt att skilja mellan en professionell och personlig synvinkel då dessa är nära sammanlänkade.