Skolmatematik och självkänsla - en historisk analys

Abstract

Uppsatsen belyser hur självkänsla och självförtroende ställs i förhållande till skolmatematiken i dagens skola, men även hur detta samband har sett ut under tidigare decennier. Sambandet mellan skolmatematiken och självkänsla kommer att diskuteras för att utröna huruvida det redan finns teorier om en koppling mellan självkänsla och skolmatematik. I så fall kommer även eventuella lösningar tas upp som kan stärka elevers självkänsla. Materialet för denna uppsats är från artiklar publicerade i olika tidskrifter med läsargrupp lärare (1940-2008). En del av materialet (från tidskriften Nämnaren) analyserades sedan genom ordsökningar. Dessa ordsökningar användes för att generera stapeldiagram som illustrerar förändringen i ordens användning över tid (1980-2008). Efter en analys av materialet anser jag att man kan se en trend för ett ökat intresse för självkänsla i skolmatematiken. Det började på 1940-talet då man såg de elever som råkat i kläm på grund av ett icke enhetligt räknesystem och började bry sig om dem och det fortsatte med introduktionen av specialpedagogiken och ett mer laborativt arbetssätt då man blev mer medveten om att det gick att hjälpa de svaga eleverna. Man började sedan reflektera över varför dessa elever var så osäkra och kom i många fall fram till att de hade problem med självkänsla och självförtroende. Till slut, och där är vi idag, reflekterade man över vad det var som fick eleverna att tappa sin självkänsla och över hur man kan bygga upp den igen. Man pratar om att förändra arbetssättet i matematiken. Det verkar vara så att eleverna mår bättre och lyckas bättre om man ändrar arbetssätt. Det kan bli lättare att motivera en förändring av arbetssättet om bedömningssättet ändras, eftersom man ofta gör sådant på lektionerna som främjar bra resultat vid bedömning. För att stärka elevernas självkänsla är det viktigt att jobba med deras medvetenhet och delaktighet genom reflektion och diskussioner.