Modersmålet, ett stöd eller ett hinder inom sfi?

Abstract

Elever med annat modersmål än svenska har generellt sett sämre studieresultat än elever med svenska som modersmål. Detta får med jämna mellanrum stor uppmärksamhet i media och i den allmänna samhällsdebatten. Ofta utgår man från föreställningen att dessa elever saknar kunskaper i det svenska språket på grund av för lite eller för dålig svenskundervisning. Svensk och internationell forskning visar att ett starkt och väl utvecklat modersmål står i direkt relation till hur väl man lyckas lära sig ett andraspråk. Detta förutsätter dock att skolan och det omgivande samhället intar en positiv hållning till minoritetsspråken och arbetar för ett jämlikt och demokratiskt sätt att se på flerspråkighet. Ett sådant förhållningssätt är uttalat i skolans styrdokument, men trots det förefaller man från politiskt håll se på flerspråkighet som en belastning snarare än en tillgång.

Den undersökning som här redovisas visar hur kunskapen om modersmålets betydelse för skolframgång ser ut hos modersmålslärare, sfi-lärare och sfi-elever på en sfi-skola i Göteborg. Den valda metoden är kvalitativ i form av intervjuer. Av resultaten framkommer att medvetenheten om vikten av modersmålets utvecklande för en positiv progression skiljer sig åt mellan grupperna och delvis också inom grupperna. Den undersökta skolan har personal med hög medvetenhet i ämnet, trots det framkommer vissa brister i fråga om förmåga att systematisera och med tydlighet förmedla kunskapen till eleverna. Samarbetet mellan modersmålslärare och sfi-lärare visar sig i undersökningen ha brister som med relativt enkla medel skulle kunna åtgärdas för att effektivisera undervisningen. Slutligen har denna undersökning betydelse för alla lärare, inte bara de som är knutna till sfi. Detta eftersom flerspråkighet är något som alla lärare i de flesta fall stöter på oavsett vilket ämne man undervisar i.