| dc.description.abstract | Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare och fritidspedagoger på en skola ser på sin egen roll i
elevernas språkliga utveckling, men också hur de ser på varandras roller. Vidare studeras om personalen arbetar
efter gällande styrdokument.
Metoden är kvalitativ och för att kunna besvara frågeställningen i studien har jag genomfört intervjuer med 15
respondenter samt gjort en genomgång av relevant litteratur, och gällande styrdokument.
Resultatet visar att både lärare och fritidspedagoger uppfattar sig som viktiga för elevernas språkliga utveckling.
Fritidspedagogerna svarar att de inte tror att lärarna ser dem, vilket tyder på en kommunikationsbrist mellan de
båda grupperna. Studien åskådliggör också att majoriteten av lärarna inte kan redogöra för vad som föreskrivs
för dem i den nya läroplanen. Detta trots att läroplanen varit ett gällande styrdokument i cirka fyra månader när
intervjuerna genomfördes. Majoriteten av fritidspedagogerna kan ange det som är relevant för deras arbete. De
kan däremot inte uppge något mål, som de tar ett särskilt ansvar för i ämnet svenska, vilket samtliga lärare har
kännedom om.
Att kommunikationen och samarbetet på en skola inte fungerar som den ska kan ha en negativ inverkan på
eleverna. Alla vuxna i skolan bör ses som förebilder i alla handlingar, alltså även i samarbetssituationer. Att
eleverna har lärare som undervisar i svenska trots att de inte är behöriga kan ha stora konsekvenser för deras
språkliga utveckling. Att lärarna dessutom inte vet vad de gällande styrdokumenten föreskriver, förbättrar inte
situationen för eleverna. Majoriteten av fritidspedagogerna kan inte uppge om det är något mål de tar extra
ansvar. Detta kan också bli problematiskt för eleverna eftersom fritidspedagogerna saknar medvetenhet om alla
lärandesituationer som de skulle kunna använda sig av. | sv |
