Är ett reversibelt busskörfält på Hjuviksvägen en hållbar lösning?

Abstract

Hjuviksvägen är i dagsläget inte anpassad efter dagens trafiksituation, eftersom vägen går genom Hjuvik som är ett tättbebyggt villaområde. Detta genererar mycket och tung trafik då vägen är Öckerö kommuns och Hjuviks enda förbindelse med Göteborg. Kapacitetsbristen på Hjuviksvägen bottnar i en gammal bebyggelsestruktur i området tillsammans med en ökad bilanvändning och en expanderad befolkning. Vägens situation har en ojämn riktningsfördelning med långa köer under rusningstrafik, som på morgonen går in mot Göteborg och på eftermiddagen går åt motsatt håll ut mot färjan till Öckerö kommun. För att uppnå Västsvenska paketets mål om en långsiktig hållbar transportförsörjning på västra Hisingen krävs en ökning i kollektivtrafikens attraktivitet och en fri framkomlighet för bussarna som trafikerar Öckeröleden. Syftet med uppsatsen är att göra en holistisk belysning av förutsättningarna för att etablera ett busskörfält inom delprojektet på Hjuviksvägen. Detta genom att undersöka hur det geografiska området hanteras i planeringen och sedan undersöka erfarenheter från liknande projekt för att slutligen utveckla dialogen med de boende. Avsikten är även att uppnå en bättre förståelse för hur man kan öka acceptansen för att få fler att åka kollektivt. Uppsatsens teoretiska referensram behandlar hur man kan uppnå en hållbar mobilitet genom olika mobility management åtgärder och hur man sedan uppnår acceptans för dessa. Vidare får Västsvenska paketets initiala åtgärder för kollektivtrafiken statuera exempel på hur man arbetar med mjuka och hårda åtgärder konkret. Det empiriska materialet har samlats in genom fokusgrupper med de berörda längs Hjuviksvägen samt genom informantintervjuer med olika experter som innehar erfarenheter från andra reversibla projekt runt om i Sverige och i Nederländerna. Jag har vidare använt mig av tidigare studier och sekundär data för att kartlägga områdets situation. Forskningsmetoden i uppsatsen är kvalitativ och har en abduktiv ansats. Studiens resultat visar att man kan dra lärdom av tidigare reversibla projekt, men att det är platsens unika kontext som är det viktigaste för att få en situationsanpassad lösning. Kapacitetssökande åtgärder är kortsiktiga lösningar för biltrafiken och gynnar inte kollektivtrafiken utan ökar istället bilismen och leder till fenomen som, inducerad trafik och bebyggelseutspridning. Ett reversibelt busskörfält är en satsning som ökar kollektivtrafikens attraktivitet genom effektivare och punktligare resor. Det finns skilda åsikter bland de berörda och inte ens en situationsanpassad lösning kan tillgodose samtligas behov. För att utveckla en hållbar mobilitet i området, krävs det en helhetslösning som främjar och prioriterar den kollektiva nyttan framför den privata. Detta betyder att man ska lyssna på de boende och visa hänsyn till deras lokalkännedom och förslag utifrån ett större sammanhang för allmänhetens nytta. Sammanfattningsvis är ett reversibelt busskörfält en hållbar och situationsanpassad lösning på Hjuviksvägen som bäst skapar incitament till de boende att åka kollektivt.