Bedömningar vid nedskrivning av goodwill

Abstract

Bakgrund och problem: Expandering av multinationella företag har fått till följd att en internationell harmonisering av redovisningen har efterfrågats för att öka jämförbarheten mellan företag. Resultatet av detta har blivit att EU beslutat att införa gemensamma redovisningsregler för alla börsnoterade företag. Dessa skall från och med den 1:a januari 2005 följa IAS/IFRS. Reglerna innebär bland annat att goodwill numera inte skrivs av utan istället skall nedskrivningsprövning utföras minst årligen. Vid nedskrivningsprövningen föreligger inslag av bedömningar vilka är av intresse att studera. Vidare har det tillkommit en rad upplysningskrav avseende goodwillposten. De frågeställningar som denna studie behandlar är:

• Hur går företag tillväga i praktiken för att beräkna om det föreligger ett nedskrivningsbehov av goodwill? • Vilka bedömningar ligger bakom en nedskrivning och vad får dessa för konsekvenser på redovisningens användbarhet som beslutsunderlag? • Hur ställer sig företag till att lämna utförliga respektive begränsade upplysningar i årsredovisningen avseende nedskrivning av goodwill och vad får detta för konsekvenser för redovisningens användbarhet som beslutsunderlag?

Syfte: Syftet med denna studie är att bidra till en djupare förståelse för hur nedskrivning avseende goodwill går till i praktiken. Vi vill identifiera vilka bedömningar som görs samt studera utrymmet för subjektivitet och vilka incitament som kan påverka bedömningarna.

Avgränsningar: Vi har valt att avgränsa denna studie till att enbart beröra nedskrivning av tillgångsposten goodwill eftersom den, till skillnad från övriga immateriella tillgångar inte längre är föremål för avskrivning. Vidare har avgränsning skett till att endast studera börsnoterade bolag eftersom dessa är direkt påverkade av det nya regelverket.

Metod: Vi har i uppsatsen använt oss av en kvalitativ fallstudie där insamling av empiri har skett genom intervjuer med två börsnoterade svenska företag vilka gjort nedskrivningar av goodwill under 2005.

Slutsats: Utifrån studien har det framkommit att tendenser till inslag av tidigare regelverk förekommer eftersom nedskrivningsprövning endast görs vid indikation på värdenedgång. De största bedömningarna uppstår vid förvärvet av goodwill då man skall urskilja immateriella tillgångar från övervärdet. Denna bedömning ligger till grund för hur posten kommer att behöva justeras med eventuella nedskrivningar i framtiden. Vidare har det framkommit att det förekommer utrymme för subjektivitet, dock inte större än tidigare. Incitament som kan påverka bedömningarna är bland annat lön och bonussystem som är resultatbaserade.

Förslag till fortsatt forskning: Intresse har väckts för hur kulturella aspekter kan påverka tolkningen av de nya reglerna. Det vore därför intressant att jämföra olika länders tillämpning av IFRS inom Europeiska Unionen för att se huruvida IFRS har lett till den harmonisering av redovisningen som det i grunden var syftat till.