Att känna tröst är att vara trygg. Sjuksköterskors förhållningssätt och agerande utifrån vad patienter med livshotande sjukdom upplever som tröstande.

Abstract

Kunskaper om vad som tröstar i kris och sorg är centrala då sjuksköterskan skall bemöta patienter som drabbats av en livshotande sjukdom. Eftersom bot inte alltid är möjligt borde förmedlingen av tröst få en mer framträdande roll inom vården. Begreppet tröst härstammar från förtröstan som i sin tur är synonymt med hopp, men förtröstan är också besläktat med trygghet. Syftet med denna litteraturstudie var att få mer kunskap om vad vi som sjuksköterskor kunde göra för att förmedla tröst vid svår sjukdom utifrån vad patienten själv upplevde som tröstande. Artiklar söktes ur Pubmed, Cinahl, Blackwell Synergy och manuellt varpå 10 relevanta studier valdes ut. Tillgången till vetenskapliga artiklar i ämnet var begränsat. Vid analysen av utvalda artiklar framkom att trygghet möjliggjorde tröst och var tröstande i sig. 5 huvudteman; respekt, samhörighet, kontroll, kontinuitet och närhet framträdde extra starkt som tröstande, eftersom de bidrog till en ökad känsla av trygghet. Resultatet jämfördes med Norbergs Tröst-modell och liknelser kunde dras. Uppsatsen belyser ytterligare fakta kring begreppet tröst. Tröst handlade lika mycket om att bekräfta och respektera patientens önskan som om att vara styrande över sitt liv. En förtroendefull vårdrelation kändes också tröstande.