Tillgänglighet & turtäthet i en hållbar stad

Abstract

De ökande problemen med klimatförändringar gör att det sätts allt större press på transportsektorn att minska sina utsläpp. Kollektivtrafiken väntas ha en betydande roll vad gäller denna sektors minskade miljöpåverkan och samhällets strävan mot en hållbar utveckling, samtidigt som den ska öka utsatta gruppers tillgänglighet till samhällets service och tillgodose dessa gruppers försörjningsbehov. Göteborg anses av flera vara en segregerad stad och ett av målen i stadens strategier för en hållbar utveckling är att vända denna segregation till integration. Mot bakgrund av detta är syftet med denna uppsats att undersöka skillnader i tillgänglighet och turtäthet till kollektivtrafik mellan Göteborgs tidigare 21 Stadsdelsnämnder (SDN). Frågeställningarna vi utgår ifrån är således att ta reda på för hur stor andel av invånarna kollektivtrafiken är tillgänglig för i dessa 21 SDN, samt att vi vill veta hur turtätheten skiljer sig för invånare inom och mellan samma 21 SDN. Vi har även valt ut tre SDN för närmre analys, dessa är Centrum, Askim och Gunnared. De teorier och den tidigare forskning inom ämnet som nämns i denna uppsats visar på att den transportbaserade segregationen har en relativt liten, men ändå viktig, påverkan på en stads segregation, och en stor påverkan på miljön. Finns det ingen fungerande kollektivtrafik i en stadsdel, kan de invånare som inte har tillgång till bil och körkort komma att bli än mer segregerade. Att alla människor har möjlighet att vara delaktiga i samhället är en förutsättning för att nå en integration och en minskad social exkludering. En geografisk metod i form av GIS har tillämpats i denna uppsats för att uppnå syftet med denna undersökning. Kvantitativa data ligger som grund till denna GIS-analys. Genom att analysera var invånarna i olika stadsdelar bor i förhållande till hållplatser, samt kollektivtrafikens turtäthet och dess linjesträckning gör att vi kan se hur tillgängligheten och turtätheten ser ut i de olika stadsdelarna. Resultatet visar på att det finns skillnader mellan stadens centrala delar och ytterområden vad gäller både mobilitet och tillgänglighet. Övergripande finns det en bättre tillgänglighet och turtäthet i de centrala delarna än i övriga områden. Trenden är att tillgängligheten och turtätheten följer stadens befolkningsfördelning, dock med vissa avvikelser.