”men Gud i himmelen, vad förstår han av detta?” - En kvalitativ studie, utifrån ett barnperspektiv, om tolkanvändandet vid Socialjouren i Göteborg.

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur sex socialsekreterare vid socialjouren i Göteborg använder sig av tolk vid akuta omhändertaganden och placeringar av barn med annat modersmål än svenska. Vi har använt oss av kvalitativ ansats för att undersöka detta eftersom vi ansåg denna metod bäst bemöta vårt syfte och frågeställning och ge oss en möjlighet att ställa följdfrågor och få djupgående svar av våra informanter. Vi har använt artiklarna tre och tolv i Barnkonventionen som tema och sedan analyserat vår empiri utifrån kommunikationsteori, barnets åldrar, kristeori och teori om dagordningsmakt då vi ansåg att dessa ingångsspår tillsammans ringar in de flesta av de faktorer man som socialsekreterare arbetar utifrån med barn. Resultat och analys av empirin visade att socialsekreterarna har som mål att jobba utifrån barnens bästa och att tankesättet om vad som är barnets bästa är implementerat i deras arbete. Detta framgick tydligt hos samtliga av våra informanter liksom ansatsen att alla barn ska ges information och tillhandahållas möjligheter att uttrycka sin åsikt i enlighet med barnkonventionen. Paradoxalt nog visade resultatet och analysen även att det inte alltid är så enkelt att överföra detta i praktiken. Detta då bedömningen om tolk görs av enskild handläggare från fall till fall. Det finns inte heller några riktlinjer på Socialjouren för när och hur man skall använda tolk eller inte. Detta innebar för det enskilda barnet att hens möjligheter att få information delgiven på sitt språk liksom rätten att få uttrycka sin åsikt var avhängigt den enskilda socialarbetarens bedömning om behov av tolk fanns. I praktiken innebar detta att det blev en distinktion mellan barn med svenska som modersmål och barn med annat modersmål än svenska då svenska barn inte behöver tolk för att förstå. Vår studie visade också att åldern spelade en relativt stor roll för vem som ansågs ha behov av tolk. I samtal med små barn användes inte tolk i större utsträckning. Till barn med svenska som modersmål diskuterades åldern utifrån på vilket sätt man skulle uttrycka informationen till det yngre barnet, inte huruvida åldern hade betydelse för att ens ge information. Återigen visades en skillnad på hur man arbetade med barn baserat på deras modersmål. Denna åtskillnad anser vi omedveten men ändock viktig att lyfta.