ARV OCH LÅN I SVERIGES MEDELTIDA LAGAR

Abstract

I uppsatsen undersöks lånordsförekomsten i medeltida svenskt lagspråk, utifrån ett utdrag ur Äldre Västgötalagens Ärvdabalk och ett ur Äldre Landslagens dito. Lånorden är mycket få, i bägge proven några få gamla, väl införlivade ord, men endast i det yngre också några få medellågtyska. Dessa senare är genomgående överflödiga lån, ord som det finns inhemska motsvarigheter till, som de också växlar med. Resultaten bekräftar, men nyanserar också tidigare uppfattningar om språklånsförhållandena i medeltida nordiskt lagspråk. Resultaten stöder också uppfattningen att de bevarade lagarna till stor del bygger på inhemsk hävd, som endast sakta förändras under påverkan från det omkringvarande sam-hället och språket.