När kameran inte räcker till

Abstract

Digitala bildbehandlingsprogram erbjuder obegränsade möjligheter att förändra en bild. Förutsatt att digital innovation inte enbart är positiv, är det likväl viktigt att utveckla kunskap om dess negativa sidor. I denna uppsats studeras nyttjandet av digital bildbehandling ur ett kritiskt ISperspektiv. Genom kvalitativa intervjuer med professionella retuschörer ges en bild av deras etiska förhållande till de mjukvaror de arbetar med för att retuschera bilder i reklamsyfte. Det framkommer emellertid att ansvaret ligger hos de kunder som beställer retusch. Retuschörerna ser därför sig själva som hantverkare vilka arbetar i bakgrunden. Generellt lider branschen brist på transparens, vilket kan argumenteras vara ett problem eftersom medvetenheten av i vilken omfattning reklambilder retuscheras är låg. Studien visar även att det är skillnad på hur män och kvinnor retuscheras, i den bemärkelse att bilder av kvinnor har högre krav. Det skapar ett problem eftersom kvinnor lättare påverkas av reklam än vad män gör. Studien visar därtill att män kan få skeva uppfattningar av kvinnor genom exponeringen av retuscherade kvinnokroppar. Uppsatsen föreslår sammanfattningsvis att en märkning med retuschörers namn på bilder i reklam kan öka medvetenheten och ge både kvinnor som män en möjlighet att reflektera över bilders autenticitet, samtidigt som retuschbranschen görs mer synlig.