Att mobilisera boende i invandrartäta storstadsförorter Hyresgästföreningen Västra Sveriges projektarbete i Hjällbo 1998 -­2011

Abstract

Vad är det som ska till för att människor som har utländsk bakgrund – med erfarenheter och refe rensramar som i hög grad skiljer sig från traditionellt svenska – och som bor i socialt och ekonomiskt ”utsatta förortsområden”, ska kunna bli tillräckligt delaktiga i det svenska samhället för att kunna påverka sin egen vardag och sina egna liv? I Hjällbo – en invandrartät socioekonomiskt utsatt förort i Göteborg – har Hyresgästföreningen bedrivit projektverksamhet sedan 1998 för att undersöka i vilken mån de som folkrörelse kan bidra till ökad delaktighet, genom att mobilisera boende och därmed ge dem en kanal genom vilken de kan påverka sin situation i allmänhet och sitt boende i synnerhet. Personer som haft god inblick i projektet har en stark känsla av att man lyckats åstadkomma värdefull utveckling i området genom det arbete som gjorts. Likaså att man samlat på sig värdefulla erfarenheter vad gäller Hyresgästföreningens möjligheter att kunna spela en positiv roll i dessa områden. Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, har fått i uppdrag att göra en utvärderingsstudie kring detta projekt i syfte att belysa och dra lärdomar av det arbete som gjorts. På institutionen har – under docent Thomas Jordans ledning – på senare år flera ingående studier gjorts för att dokumentera, analysera och dra lärdomar av framgångsrikt arbete med komplexa samhällsfrågor. I studien dokumenteras arbetsområden, tillvägagångssätt, resultat och erfarenheter från projektets dryga decennium långa historia. Förhoppningen från vårt håll är att denna studie ska berika den samlade erfarenhet och kunskap som byggts upp vid institutionen, liksom bidra till pågående forskning och utvecklingsarbete i ett bredare samhällsperspektiv. Förhoppningen från Hyresgästföreningen och HjällboBostaden, som tillsammans finansierat studien, är att den ska ge lärdomar som kan användas som underlag inför beslut om hur arbete i Hjällbo och liknande miljöer ska läggas upp framöver. Studien som gjorts är inte någon renodlad resultatutvärdering. Huvudsyftet har istället varit att utifrån projektledaren Kickis Perssons erfarenheter av verksamma respektive mindre framgångsrika arbetsmetoder för att skapa ökad egenmakt och integration för boende i Hjällbo, öka vår kunskap kring vad som fungerar och inte fungerar i folkrörelsearbete i dessa miljöer. Studien bygger till stor del på intervjuer med projektledaren där hon delar med sig av sina perspektiv och erfarenheter. För att placera dessa i ett sammanhang har hennes berättelse sedan speglats i och kompletterats med andra aktörers infallsvinklar, genom intervjuer och studier av skriftliga källor. Genom en sådan kontrastering ska rapporten uppfattas som något av en syntes mellan den bild som Hyresgästföreningen genom Kicki Persson (och andra med inblick i projektet) har, och den som andra aktörer som verkat eller verkar i området bär på. Utvärderingens slutsatser – som medvetet vilar tungt på projektledarens egna uppgifter och perspektiv – pekar mot att bestående resultat uppnåtts i framför allt de delar av projektet där projektledaren arbetat som mest intensivt under perioden 1998 – 2005. Resultaten har uppnåtts inom områden som boendes mobilisering och aktiva deltagande i att driva egna frågor, kunskap och insikter kring värdet av demokratiska arbetsmetoder, föreningskunskap, och kunskap om det svenska samhället som behövs för att kunna påverka och integreras i det etablerade samhället. Studien pekar vidare mot att projektledarens arbete med inre processer hos boende – enskilda individers självförtroende, kunskap, motivation, etc., liksom gruppers kollektiva värderingar, normer, gruppidentiteter, gemensamma mål, osv – bidragit till långsiktigt hållbara resultat i form av ökad del.

aktighet i lokalsamhället och ökad integration i det svenska majoritetssamhället – resultat som även manifesterats i konkreta, mätbara och utifrån synliga resultat, både på samhällsnivå och på individ-­‐ nivå.

Kunskap om hur det etablerade svenska samhället fungerar i teori och praktik är vad som i studien pekas ut som nyckelfaktor för integration. Ett antal andra nyckelfaktorer framträder som avgörande för att boende ska kunna tillägna sig sådan kunskap:

• Att arbetet utgår från boendes verklighet och behov för stunden. • Att förtroendefulla relationer byggs mellan projektledaren och boende. • Att höga ambitioner och stark tilltro till individers förmåga paras med stöd anpassat till individers och gruppers behov. • Att projektledaren inte gör arbetet åt boende utan ger stöd åt dem att själva ta initiativ. • Att projektledarens förhållningssätt gentemot boende präglas av öppenhet, respekt, äkta engagemang och att projektledaren på riktigt ”tycker om” de människor han/hon finns där för, för att stötta.

En annan nyckelfaktor för framgång som framträder är att som utifrånkommande projektledare iden-­‐ tifiera goda krafter i området och utifrån dessa välja strategiska samarbetspartners, liksom att dra nytta av deras status och nätverk i området.

Från omkring 2005 förändrades projektarbetets förutsättningar väsentligt, och projektledaren fann att möjligheten för henne att använda arbetsmetoder som dittills visat sig verksamma minskade. I kombination med att ursprungliga deltagare som framgångsrikt integrerats i samhället gick vidare till nya uppdrag, resulterade detta i att den positiva utvecklingsprocess som påbörjats i hög grad avstannade, menar projektledaren. Erfarenheten fram till dess, av att det går att mobilisera boende med utländsk bakgrund i socialt utsatta förortsområden och få dem att bli delaktiga i att driva förändringsprocesser de önskar se, är särskilt intressant i ljuset av erfarenheter gjorda i Hyresgästföreningens projekt Uppdrag M (2007-­‐ 2010). I Herrgården, Malmö – det delprojekt Kicki Persson bedömt vara mest relevant att jämföra arbetet i Hjällbo med – kom man tvärtom fram till att boendes delaktighet i att själva vara med och driva processerna inte var möjligt att nå.

I vårt uppdrag från Hyresgästföreningen ingick att göra en värdering av projektarbetet. Vi har försökt oss på en sådan och presenterar den i rapporten. Dels dras slutsatserna från fallstudien att 1) projektarbetet verkar haft stor betydelse för många boende i Hjällbo, och 2) Hyresgästföreningen skulle kunna spela en mycket viktig roll för att människor i invandrartäta storstadsförorter ska kunna ta sig in i och känna tillhörighet med det etablerade svenska samhället. Dels förs en diskussion kring hur projektarbetets resultat kan värderas utifrån hur Hyresgästföreningen ser på sin uppgift och roll framöver. I rapporten sammanfattas också ett antal faktorer som gör att traditionella sätt att bedriva svenskt folkrörelsearbete inte fungerar särskilt väl i invandrartäta förortsområden. Lärdomar dras kring både vad som framstår som gynnsamma respektive ogynnsamma organisatoriska förutsättningar för framgångsrikt områdesarbete i dessa områden. Sex organisatoriska förutsättningar som framstår ha spelat stor roll för arbetets framgång i Hjällbo identifieras: 1. Att fokus legat på utveckling av egenmakt. 2. Att stabilt stöd och engagemang funnits från högsta ledningen, baserat på en ingående förståelse för att mobiliseringsarbete i områden som Hjällbo är komplicerat. 3. Att det funnits ett öppet mandat att anpassa och utveckla arbetssätt efter de speciella förutsättningar som rått. 4. Att det funnits tidsutrymme att gradvis lära känna området, förstå dess förutsättningar och hitta lämplig grupp boende att påbörja arbetet ihop med. 5. Uthållighet: att förutsättningar givits som gjort det möjligt att arbeta i området med kontinuitet under lång tid. 6. Bemanning – att ledningen haft förmåga att förstå uppgiftens kompetensprofil och kunnat tillsätta en lämplig person för uppdraget. Från de organisatoriska förutsättningar som framstår ha varit ogynnsamma, dras ett antal lärdomar kring vad Hyresgästföreningen skulle kunna arbeta med framöver för att öka förutsättningarna för framgångsrikt områdesarbete i invandrartäta förorter: • Arbeta med att utveckla medvetenhet och kunskap bland Hyresgästföreningens egna medarbetare och förtroendevalda om hur det sociala livet i invandrartäta förortsområden faktiskt fungerar och vilka utmaningar det innebär för föreningens arbete. • Omsorgsfullt fundera över, och hitta strategier för, hur man säkrar demokratiska arbetsformer i de lokala föreningarna. • Se över möjligheterna att bygga broar mellan svensk vedertagen föreningspraxis och invand-­‐ rares ovana vid och bristande kunskap om svenska spelregler och arbetsformer. • Anpassa interna utbildningar till målgruppen invandrare med låg kunskap om svensk föreningskultur.

Lärdomar dras vidare kring vad som i studien framstår som framgångsfaktorer i fältarbetets hantverk. Erfarenheterna presenteras i ett antal punkter – rekommendationer – som förelsås särskilt övervägas inför framtida projekt. Punkterna grupperas under följande teman:

• Fältarbetarens attityd till uppgiften • Uppstarten • Knyta kontakt och bygga relationer • Mobilisera engagemang • Möjliggöra färdighetsutveckling på djupet • Fältarbetarens sociala kompetenser

Slutligen reflekteras en del kring de utvecklingstendenser som flera intervjuade beskrivit finns i Hjällbo idag. Trots uthålligt utvecklingsarbete från flera aktörer i området – däribland Hyresgästföreningen – ser viktiga delar av den problematik som fanns 1998 ut att finnas kvar idag. Flera intervjuade ser med oro på framtiden och beskriver två parallella utvecklingstendenser – en mot ökade möjligheter för boende med utländsk bakgrund att komma in i samhället och få inflytande över sina liv; den andra en utbredd känsla av utanförskap där en stor grupp människor – framför allt unga – känner stor hopplöshet kring sina framtidsmöjligheter. Personer vi intervjuat efterlyser fler ”normala” förebilder i området, som motvikt till de rollmodeller – som domineras av personer av problematik av olika slag, exempelvis socialbidragsberoende, regelbunden kontakt med socialtjänst, kriminalitet – som Hjällbos unga i dagsläget alltför ensidigt har att identifiera sig med. Här finns – utifrån vad som framkommit i studien – en uppenbar möjlighet för Hyresgästföreningen att göra en viktig insats genom att bidra till att skapa fler förebilder som visar att det är möjligt och ”normalt” att ta sig in i det etablerade svenska samhället, även för Hjällbobor.

Men vilken roll Hyresgästföreningen vill ta framöver är förstås en fråga för organisationen att diskutera internt. Rapporten avslutas med ett antal frågeställningar som förhoppningsvis kan inspirera till samtal och tankearbete kring hur organisationen effektivare skulle kunna ta sig an arbete i invandrartäta miljonprogramsområden, ifall man väljer att göra detta.