Dysartribedömning på svenska av typiska talare över 65 år med finska som förstaspråk

Abstract

Studiens syfte var att undersöka hur typiska talare med finsk brytning över 65 år presterar på Dysartribedömningen som helhet och att jämföra deras resultat med tidigare insamlad data från en svensk referensgrupp. Den finska deltagargruppen utgjordes av 40 personer mellan 65 och 84 år, med jämn könsfördelning. Deltagarna bedömdes utifrån funktion/struktur, prosodi/förståelighet och självskattningsformulär om kommunikation. De finska deltagarna hade signifikant sämre resultat än den svenska referensgruppen på samtliga områden. De finska deltagarna skattades i högre utsträckning som avvikande i uppgift gällande artikulation. Deras talhastighet var signifikant lägre vid textläsning och de hade en signifikant lägre förståelighet jämfört med de svenska talarna. De finska deltagarnas resultat på självskattningsformulär om kommunikation visade att de i signifikant högre utsträckning upplevde talrelaterad begränsning i aktivitet och delaktighet. Sammanfattningsvis väcks frågan om Dysartribedömningen som helhet kan anses valid för talare med finsk brytning då risk finns för att materialet mäter brytning snarare än patologisk talpåverkan.