| dc.description.abstract | Transportsektorn och vägtrafiken i Sverige stod år 2011 för cirka 30 procent av det totala utsläppet av växthusgaser. Prognoserna säger att persontransporterna i Sverige kommer att öka kraftigt fram till år 2050.
En stor andel av den förväntade trafikökningen kommer utgöras av en ökande andel persontransporter, samtidigt som forskning visar att arbetspendlingen står för en stor andel av det ökade antalet transporter och resor som genomförs. Något som har lett fram till att efterfrågan på bättre transportnät, fler transport- och resmöjligheter från bland annat näringslivet, politiker och befolkningen har ökat.
Parallellt med detta har politikerna i Sverige enats om att de negativa miljöpåverkningarna från transportsystemet och transportsektorn måste minska, samtidigt som kapaciteten och trafiksäkerheten i trafiksystemet bibehålls och för att på längre sikt också förbättras.
Denna studie grundar sig på ett examensarbetsuppdrag för Trafikverket i Eskilstuna. Bakgrunden till studien är den allt mer ökande efterfrågan från politiker och kommuner om att bygga ut tågtrafiken i Örebro och Sörmlands län, alternativt att bygga ut busstrafiken.
Syftet med studien är att undersöka hur samhälls- och trafikplanerare bedömer att buss kan bli ett attraktivare transportmedel, jämfört med tåg, vid långväga pendling.
För att belysa studiens syfte har följande frågeställningar formulerats:
- Hur kan buss som kollektivt transportmedel vid långväga pendling stärkas i förhållande till tåg?
- Vad betyder utformningen av samhällets infrastruktur för bussens attraktivitet?
- Hur viktigt är samarbetet mellan Kollektivtrafikmyndigheten, Regionförbundet, Trafikverket och andra parter för att skapa en attraktiv busstrafik?
De respondenter som valts ut att delta i studien arbetar med infrastruktur- och/eller kollektivtrafikfrågor på Kollektivtrafikmyndigheter, Regionförbund och Trafikverket runt om i Sverige. Avsikten med detta var att genom semistrukturerade samtalsintervjuer försöka fånga de tankar, synsätt, upplevelser och den tro som finns på bussen som kollektivt transportmedel vid långväga pendling, hos de planerare som arbetar med frågor som rör kollektivtrafik och infrastruktur inom olika samhällsorgan.
Den insamlade empirin som framkom under de semistrukturerade samtalsintervjuerna sammanställdes, därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys.
Studiens resultat visar på att det inte går att utnämna ett specifikt kollektivtrafikmedel som är lämpar sig bäst vid långväga pendling, ibland är det tåget och ibland är det bussen som är det mest effektiva och attraktiva alternativet. Detta beror troligen på rummets utformning, platsens fysiska struktur, restider, turtäthet, tillgänglighet till, samt användbarheten av de båda olika kollektivtrafikssystemen som finns med buss och tåg. Ytterligare en viktig aspekt som bör tas i beaktande när det handlar om vad som anses vara ett attraktivt och effektivt transportmedel, är den tilltänkte resenären. Då resenärens tvungna och otvungna behov, ekonomi och sociala situation påverkar valet och upplevelsen av transportmedel vid långväga pendling.
Resultatet visar dock att det går att stärka bussens roll och dess attraktivitet genom en ökad intermodalitet mellan olika typer av transportslag, en förändrad infrastruktur och fordonsutformning. Dessutom visar studien att en god planeringsprocess är central och grundläggande, om det ska kunna vara möjligt att tillhandahålla och utveckla en attraktiv busstrafik som ska kunna konkurrera med andra trafikslag vid långväga pendling. | sv |
