Ramar och konstruktioner – en kärlekshistoria

Abstract

Uppsatsen undersöker kopplingar mellan två språkresurser under utveckling, ramsemantikens frasnät och konstruktionsgrammatikens konstruktikon. Medan frasnät är databaser av semantiska ramar som beskriver lexikala enheters betydelse och semantiska valens, är konstruktikon databaser av konstruktioner som beskriver enskilda konstruktioners särdrag med avseende på form, betydelse och funktion. Syftet med att koppla samman de två resurserna är att ytterligare bidra till systematiseringen och förståelsen av språksystemet. Enligt ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv är hela språket uppbyggt som ett nätverk av konstruktioner, från generella syntaktiska regler till enskilda ord – på alla nivåer en förening av form och innehåll. Eftersom frasnätets funktion är att beskriva lexikal mening borde också konstruktioner med en referentiell betydelse höra hemma där. Genom att analysera enskilda konstruktioners betydelseavgränsning och koppla dem till motsvarande semantiska ramar i frasnätet söker uppsatsen utvidga begreppet lexikala enheter till att omfatta också lexikala konstruktioner. Både frasnät och konstruktikon är organiserade som hierarkiska nätverk, där mer specifika ramar och konstruktioner ärver egenskaper av mer generella. Genom enskilda kopplingsanalyser undersöks vilken information som ryms inom frasnätets beskrivningsformat och hur snäva eller generella betydelseavgränsningar som får rum där. Med utgångspunkt i tidigare ansatser att koppla konstruktioner till ramar diskuterar uppsatsen också vilka kriterier som måste uppfyllas för att en koppling ska anses vara tillfredsställande. Resultatet av undersökningen visar att kopplingar mellan konstruktioner och ramar är en framkomlig väg för att ge tydliga hänvisningar om konstruktionernas betydelse och användning inom skilda domäner. Det innebär att konstruktikonet närmare kan integreras med frasnätet och att frasnätet fylls med mer information om olika sätt att uttrycka mening i språket.