Kommunikation i matematik. En kvalitativ studie av kommunikationen i matematikundervisning i åk 8

Abstract

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa betydelsen av kommunikation för elevers möjligheter att utveckla förmågor och kunskaper i matematik, och då med fokus på elever i behov av särskilt stöd.

Teori: Vi utgick från ett sociokulturellt perspektiv där språket är den bro som förbinder social interaktion och individers tänkande. Vi utgick från litteratur som berörde kommunikationens betydelse i matematikundervisningen. Vi använde Björklund Boistrups (2010) fyra kategorier för att bedöma kommunikationen under observationerna. "Gör det fort och gör det rätt" -innebär att läraren förklarar och använder slutna frågor. Både elever och lärare kommunicerar i korta yttranden och tid till eftertanke och reflektion ges inte. Eleven deltar inte i särskilt stor utsträckning i samtalet "Vad som helst duger" - Läraren går inte in i elevers resonemang även om elever visar icke-fungerande lösning strategier. Läraren är nöjd med rätt svar oavsett om resonemanget är korrekt eller inte. Beröm är vanligt, men utmaningar och diskussioner är ovanligt. "Allt kan tas som en utgångspunkt för diskussion" – Öppna frågor ställs ofta, både elever och lärare är intresserade av att kommunicera matematik. Här är matematiska processer i fokus och förklarande gester och språk används. "Resonemang tar tid" - Kommunikationen sker utifrån ett tydligt syfte med förmågorna i fokus. Eleverna utmanas ofta mot nytt matematiskt lärande. Både elever och lärare är aktiva i kommunikationen som även innehåller tystnad och eftertanke. Ett sänkt tempo ger positiv inverkan på feedbacken och lärande.

Metod: För att få svar på våra frågor använde vi oss av klassrumsobservationer och intervjuer. För att se samband mellan dessa använder vi oss av det som Stúkat (2005) kallar metodtrangulering, då vi valde att kombinera två olika undersökningsmetoder för att ge stöd åt undersökningen. Intervjuerna med lärare och elever förstärkte och förtydligade våra observationer.

Resultat: Alla lärare gav uttryck att kommunikationen i undervisningen är viktig. Vi såg dock att lärarens uppfattning inte alltid stämde överens med hur deras undervisning utformades och genomfördes.

Eleverna upplever övergripande att kommunikationen i klassrummet är viktig. Dock upplever vissa att kommunikationen med läraren inte alltid inbjöd till dialog. Man väljer andra att kommunicera sin matematik med som t.ex. kamrater eller föräldrar. Elevernas uppfattning av kommunikationen under lektionen stämde i vissa fall överens med lärarens uppfattning att det fanns en kommunikation som ledde till förståelse.

Vi såg att det fanns variation av kommunikation mellan olika klassrum Vi kunde se att oavsett vilken av Björklund Boistrups (2010) 4 lärkategorier som utövades i klassrummet så fanns det elever med åtgärdsprogram i matematik i klasserna. Dessa elever klarade alla målen i åk 6 men inte under högstadiet. Vi fann att den kommunikation som lärarna till största del erbjöd i sin matematikundervisning var den som Björklund Boistrup menar som innehöll låg tillåtelse för elevernas aktiva lärande och självständighet. Vi såg att de två kategorierna ”Vad som helst duger” och ”Gör det fort och gör det rätt” var markant övervägande. Vi fann att elevernas kommunikation med läraren utgjordes till största delen av samma två kategorierna när läraren fokuserade på hela klassen, som under genomgångarna. Vi kunde även se att den kommunikation som skedde mellan elev - elev och elev - lärare i större utsträckning bestod av de kategorier kommunikation som leder till en högre grad av lärande och aktivt deltagande, som "Allt kan tas som en utgångspunkt för diskussion" och "Resonemang tar tid".

Förutsättningarna för att utveckla olika matematikkompetenser för elever i behov av särskilt stöd påverkas av vilken typ av kommunikation som präglas av undervisningen. Den kommunikation som stödjer elever som är i behov av särskilt stöd för sitt matematiklärande är den kommunikation som utgörs av kategorier "Allt kan tas som en utgångspunkt för diskussion" och "Resonemang tar tid". Dessa två kategorier anser Björklund Boistrups (2010) leder till en högre grad av lärande och aktivt deltagande och som är riktad till den enskilde eleven. Om man i sin undervisning fokuserar på processen och erbjuder meningsfulla betydelsefulla kommunikationsmöjligheter menar Björklund Boistrup (2010) att det skapas förutsättning för elevernas lärande och ett aktivt deltagande. Kommunikationen måste bygga på att skapa förståelse utifrån elevernas erfarenheter och förkunskap. Tyvärr var det få tillfällen som vi observerade där kommunikation, var utformad och tillämpades så att den, erbjöd eleverna en chans till utveckling och lärande.